Italientips tack !!

Jag behöver lite hjälp nu.

Har bokat flygbiljetter för mig och barnen till Rimini (yes retrovarning på det) i juni.
Det är ju lågsäsong i Italien och det vimlar av billiga hotell och då kan jag inte välja.

Ska vi ens bo i Rimini ?

Har inte riktigt fått klart för mig var flygplatsen ligger, det är sannerligen inte lätt att hitta på Ryan Airs sida, men förmodligen är det ju inte den som ligger 10 min från själva Rimini, så mycket vet man ju om man flugit med Ryan.

Två tonåringar som behöver aktiviteter omkring sig så nån liten lugn mysig by kan vi glömma, helst en tennisbana runt hörnet.

Har hittat ett gulligt familjehotell precis vid stranden, helpension för oss alla tre kostar nästan exakt 1000:-/natt och om man lägger till ca 80 kr per person så får man all-inclusive dvs dricka till maten och solstolar på stranden.

Vi skulle alltså få en all-inclusive resa för tre personer för totalt 7.000:-, men blir inte det lite tråkigt om än billigt ?

Kanske ska ta det här istället, lite dyrare men med pool.

Och det här var bara två exempel.

Kanske är bättre med bara frukost så man kan äta var och när man vill, men jag tror det blir dyrare totalt sett, ett rum med frukost kostar ca 600:-/natt, inte får vi mat för tre för 400:- per dag i dyra Italien.

Nån som vet nåt, har nåt bra tips eller bara allmänna synpunkter ?

Du tar ifrån henne möjligheten att få ett barn !

Så sa jag alldeles nyss till en vän.

Eller vän och vän, njaa tveksamt där.

En man som jag lärt känna via nätet, som jag kom väldigt nära och som samtidigt vacklat fram och tillbaka till en flickvän som fyllt 40 och vill ha barn.

Han har redan två barn och vill absolut inte ha fler.

Jag tycker han gör fel.

Jag tycker han ska lämna henne och ge henne möjligheten att få barn med någon annan.

Jag sa till honom att för mig är det valet glasklart, mina barn är mitt liv och män och kärlek är så förgängligt.

Jag tycker att han är egoistisk.

Vad tycker ni ?

London - New York

Kanske att engelsmän är mer artiga men amerikaner är onekligen avsevärt mer hjälpsamma.

London var dessutom så dyrt att dottern som annars är känd som en riktig shoppingbabe gick in i en affär, tittade på några prislappar och bestämde sig för att spara pengarna till shopping i Sverige istället.

Skönt tyckte jag och vi kunde sightseeinga istället.

Well well, samma språk pratas det ju men lite lurigt var det att vi som var vana att räkna i dollar plötsligt skulle räkna i pund.

Men detta underbara kungahus....helt fantastiskt, och när vi var där så lanserad Al-Fayed sin konspirationsteori om att prinsessan Diana blev mördad.

Jesus säger jag bara, vad ska man tro ?

Allt i sin ordning, eller ?

Han ringde vid 9 och jaa...ok då nu är vi bästa vänner igen.

Först försökte jag lite sådär...."hmm det är sent och jag är jättetrött" och han sa "ja men det kommer fler dagar", är du dum i huvudet tänkte jag då.

Jag menar vem fan bryr sig om fler dagar ?

Men så är jag ju extremt basic och primitiv jag.

"Om du säger så där så blir det inga fler dagar" sa jag med en blandning av iskyla och bedjande sockersöt ton (försök föreställa er det ni).

Då säger han "men det är klart att jag helst av allt bara vill träffa dig men jag försöker vara lite omtänksam också".

Den repliken räckte för mig.

En man som kan använda ordet omtänksam måste man vara lite rädd om tänkte jag.

Dåliga vibbar II

Tror jag har rätt....suck.

Möte, förhinder...bla bla....jo tjena.

"Kan jag ringa vid 9 ? "

ok

det var allt jag svarade på det, egentligen borde jag inte ha svarat alls men ok ok en sista chans (som om han gjort nåt enda fel hittills då....men han vet ju inte vem han har att göra med tyvärr)

"Om det verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen inte sant"

Nej just det.

Dåliga vibbar

Mr Dreamdate och jag ska ses ikväll har vi bestämt (så sent som igår).

Varför har jag då ont i magen och känner dåliga vibbar i hela kroppen för att han inte sms:ar på hela dagen ??

Har mest lust att ställa in för att inte riskera att bli dumpad.

Fatta hur rädd jag är, totalt ocool ju.

Återkommer.

Vackert

Jag har det rätt fint här på jobbet !

Mr Dreamdate igen och igen

Ja jag vet, det blir fånigt och tjatigt.

Hela helgen har jag kastats fram och tillbaka från fåniga leenden till ont i magen.

Ja men ni vet.

Lite smårusigt förälskad (gud så lätt jag blir det) och ena minuten känns det jättehärligt för att nästa kännas som inget annat än ett stort hot mot min sinnesfrid .

Nej jag vill inte !!!

Vill inte, vågar inte, orkar inte, vill bara ha det lugnt och....nej det vill jag ju inte, jag vill ha någon att pussa på helt enkelt.

Jag är så primitiv, jag vill inte ha någon att dela livet med, jag vill bara dela lite säng lite lagom ofta.

Har ägnat ohälsosamt mycket energi åt att analysera sms och uteblivna sms.

Han är så himla charmig och rolig och.....puuh, nu räcker det.

Och han ser INTE (inte i närheten) ut som den här charmören som jag hittade hos en av mina favoritbloggar.

Jag förstår att folk oroar sig för mig när man läser såna här artiklar men jag kan lugna er alla med att jag har ohyggligt svårt att förstå hur tjejerna tänker och agerar, dessutom ser ju just den där killen så läskigt slemmig ut så jag är nog rätt immun.

Mr Dreamdate

Japp han som jag nobbade för att istället putsa mina glaslampor en lördagkväll (sinnessjukt ju...).

Han blev inte avskräckt, ok jag berättade ju inte sanningen heller, dvs vad jag egentligen gjorde den där lördagkvällen, då hade han kanske backat lite, vem vet.

Nu har jag inte varit helt sanningsenlig här då för jag har faktiskt träffat honom en gång redan.
Smög in honom som en liten sådär "iförbifartendejt" när jag ändå var ute med väninnorna.

Det är rätt smart faktiskt, man bokar helt enkelt in en liten snabbdejt i baren på stället där man redan är, det blir inte konstigare än att börja prata med nån man har lite span på tvärsöver bardisken ni vet. Väldigt opretentiöst och supereffektivt, man har ju redan fixat till sig och alltså slösar man ingen tid ifall det nu inte skulle vara någon dreamdate. Då är det bara att gå tillbaka till väninnorna, rycka på axlarna, skratta lite och spana vidare.

Så gjorde vi, det blev ett litet prat i kanske 20 min med mina kära kompisar ivrigt spanande från andra sidan lokalen.

Och jag tyckte att han var för snygg..... vad är jag, 16 år eller ?

Jag blev så stressad av det så jag avslutade vår lilla dejt snabbare än jag tänkt och sa extremt coolt faktiskt att "ja nu har vi ju setts och pratat en stund och det var väl det som var meningen så nu går jag tillbaka till mina kompisar" och så gav jag honom en snabb kram och gick.

Jag kan uppenbarligen vara otroligt cool när jag vill, eller hur ?

Ja ja cool eller livrädd, what´s the difference girls ??

Intryck gjorde jag hur som helst, efter ca 20 coola minuter kom det ett sms där det stod några söta rader som jag inte tänker skriva här.
Glad blev jag i alla fall.

Och nu har vi träffats igen och jag har gått omkring hela dagen med ett fånigt leende på läpparna.

Mysigt.

Chefer från helvetet

Nej då, jag påstår inte att min chef är en sådan men så särskilt trevlig är hon verkligen inte när hon på mitt mail om att jag fortfarande är hemma med hög feber och hosta MEN att jag kollat min mail och svarat på det som varit brådskande (dvs jag har varit den där duktiga flickan jag inte borde vara) svarar;

ok

Ja ni läser fan rätt; OK....

Ja men visst, tack så mycket, tack för omtanken, tack för....absolut ingenting.

Hon är ett pedagogiskt underverk och en grymt olämplig chef, det är nu inte bara jag som tycker det men hon får mig ändå att känna som om jag skolkar eller nåt.

Och känslan av att skolka och vara olydig förstärks när jag kommer tillbaka efter sjuktiden, jobbar som en galning, sitter kvar jättesent två kvällar i rad och får sen värsta knivhugget när jag sticker klockan 3 på fredageftermiddagen, "du gick ju tidigt igår också".

Då var hon inte där vilket betyder en av två saker, antingen har hon frågat någon kollega om det eller så har någon kollega sett det som sin uppgift att b e r ä t t a det för chefen.

Men vafan, jag har alltså inte bara en chef från helvetet, jag har sannolikt en kollega därifrån också.

I min position ska jag verkligen inte behöva redovisa min närvaro överhuvudtaget, jag har inga arbetstider, det hela är helt sjukt.

Jag jobbar när jag tänker på mina arbetsuppgifter, inte för att jag sitter på den eller den stolen.

Jag löser problem i bilen på väg till och från jobbet, ska jag stänga av hjärnan då kanske ?

Varför är det så viktigt för vissa att man liksom är på plats, att det syns att man jobbar.

Det enda man med säkerhet kan veta när en medarbetare är på sin arbetsplats är ju just att den befinner sig där - fysiskt !

Och visst, det funkar utmärkt för vissa typer av uppgifter, men inte för mina kan jag säga.

Jag skulle utan problem kunna tillbringa en hel vecka på jobbet utan att egentligen prestera någonting, ingen skulle veta det.

Jag har ett stort eget ansvar, många miljoner, resultatet räknas i slutändan.

Hur fan tänker min chef ??

Jag kan verkligen roa mig en lördagkväll

Just nu i den stora staden sitter en alldeles väldigt finfin kille och tycker att vi ska träffas ikväll.

Jag har googlat honom, "birthdayat" honom och "hittat" honom.

Han är alldeles osannolikt bra enligt alla mina checkpoints, snygg att se på också, fin röst och....ja ja ni hör ju, slutat skämmas har jag också.

Så vad gör jag en sån kväll ?

Istället för att dejta mr dreamdate så...putsar jag alla mina glasplafonder och byter glödlampor.

Japp !

Verkar det normalt eller ?

Behövs så lite

Några nya fina ljus och kvällen känns alldeles underbar.

Lycka är att kunna njuta av så lite.