Hans ögon stannar på mig och jag blir helt förvirrad en stund.
Några dagar i Italien har tyvärr inte alls ökat mitt självförtroende utan snarare tvärtom.
Förstås att det blir så när man har en 17-årig blond nyponros bredvid sig hela tiden.
ALLAS blickar är på henne och jag blir faktiskt osynlig.
Det är inget problem, jag är stolt över henne, hon är min vackra dotter med de milda ögonen och det fantastiska leendet.
Men som sagt efter några dagar har jag slutat förvänta mig att någon ska titta på mig.
Så när det händer är jag inte beredd, inte alls tyvärr.
Istället för att lyfta på solglasögonen och le lite tillbaka så tittar jag åt sidan i några sekunder, han tittar fortfarande och han ser verkligen ut som tagen ur en reklamfilm, men vad hjälper det, jag är fast i mitt förvirrade tillstånd och står bara och ser dum ut. Så han kliver sakta upp på sin vespa, drar ner hjälmen och försvinner bort i ett moln av damm.....japp, precis som på film, men där tog den slut.
Men å andra sidan, vad hade kunnat hända där, med barnen i släptåg och så menar jag.
ALLT !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha känner igen, fast bara första delen - den där om att man är osynlig.... Men jag ska börja "spärra upp" ögonen och vara beredd. Så att jag inte missar om någon råkar titta åt MITT håll *ler*
Skicka en kommentar