Ja, gårdagens dejt var lätt omtumlande faktiskt.
En motsägelsefull man men mycket intressant om än inte riktigt "pojkvänsmaterial".
Så det borde ju passa mig perfekt då kan man tycka.
Lätt elektriskt var det.
Nice.
Som en karamell på nåt sätt, som smälter sakta i munnen.
Han kanske jobbar i New York i höst, tyckte jag absolut måste komma dit då.
Kan jag väl tänka mig.
lördag 3 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad trevligt att känna så. det gör jag på alla dejter dock... ha ha ha man hittar det positiva hela tiden, men den andra verkar leta efter pirret. Tycker att din syn med att "suga på karamellen" är sundare. Kanske utvecklar sig till en fantastisk smak under första lagret... Klart första lagret får ju inte smaka äckligt...
Lycka till...
Ja men jag känner ju också ofta så men den här gången var förutsättningen liksom inte så bra.
Jag visste redan att vi är lite långt ifrån varann och det förstärktes men trots det, trots det så fanns där en känsla av att jag verkligen vill lära känna honom bättre.
Kanske är det bara spänningen inför någon som är annorlunda än jag, nyfikenheten på en annan värld.
Skicka en kommentar