Men det jag mest skulle behöva tycks inte finnas att köpa.
Läxläsning.
Denna syssla håller på att knäcka mig fullständigt.
När jag åker från mitt jobb så känner jag mig pigg och glad, liksom positivt inställd till livet.
Sen kommer jag hem, fixar lite, lagar ibland mat om än väldigt sällan.
Men så kommer timmarna av förhör och tragglande och jag hatar det.
Jag får ont i hjärta och mage av sonens eviga debatterande, varför då, varför skriver de så ?, nej så var det inte...du har fel !!, men ge dig !!!...osv osv.
Det är helt fruktansvärt att ägna hela kvällarna åt detta.
Så ge mig en läxläsare, NU !!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag HATAR läxläsning. För att inte tala om tjatet före läxläsningen!
Tycker inte att barn skall ha läxor, de kan jobba klart i skolan i stället.
Dessutom ställer man ofta alldeles för stora krav på yrkesarbetande föräldrar som redan innan har svårt att få tiden att räcka till.
Vi föräldrar tjatar om allt annat, varför skall vi behöva tjata om läxläsning och lägga tid på den utöver allt annat!!!
Håller verkligen med.
Läxor är nån slags kvarleva från ett helt annat slags samhälle.
Barn har helt olika förutsättningar när det gäller att få hjälp hemma och lyckas bra i skolan.
Även där ligger man på minus som ensamstående mamma.
Jag har precis fått några minuters andrum mellan fotbollsmatch och läxförhör för sonen cyklar och jag åkte bil men snart så drar det igång igen.
Jag håller med. Vuxna förväntas (oftast) inte arbeta med jobbet på fritiden, medan barn förväntas ha en mamma (eller pappa) som ska hålla reda på, peppa och kanske också göra deras läxor.
Visst lärande kräver repetition, så varför inte repetera i skolan och på skoltid eller ännu bättre, lära ut sådant som man har användning för i den ålder man är i.
Skicka en kommentar