Jag har pratat ganska länge med en man som tror att jag inte vet vem han är.
Men eftersom jag extraknäcker på SÄPO på helgerna så vet jag exakt vem han är.
Googlar man på hans namn får man massor av träffar.
Han är en framstående person, en som syns i märkvärdiga sammanhang, hans namn dyker upp på listor tillsammans med synnerligen prominenta personer, osv osv.
Men som sagt, han tror att han är hemlig för mig och nu börjar jag ledsna på hans hemlighetsmakeri.
Vi har mailat och sms:at, pratat i telefon under en längre tid.
Han har mina olika telefonnummer vilket innebär att han i princip vet allt om mig och mitt liv eftersom jag inte är hemlig alls.
Det första jag upptäckte när jag tog reda på vem han var är att han dragit av 6 (!!) år på sin ålder.
Redan där kanske jag borde ha avfärdat honom men jag erkänner, jag blev lite lockad av honom också, nästan fascinerad över att han gjort så och funderade mycket på vad som får en man i hans position att göra det.
Tänkte att han uppfattar sig som oerhört ungdomlig och därför vill ge den signalen eller jag vet inte, nån anledning måste det ju finnas.
Alltsedan jag upptäckte det har jag liksom gett honom möjligheten att rätta till det.
Jag har pratat mycket om hur illa jag tycker om när människor ljuger och luras även om små saker, jag har verkligen gett honom öppningar, men han har inte tagit dem.
Och med tanke på att han för övrigt är en mycket intelligent och verbal person så är det ju inte så att han inte förstår, så nu är det jag som inte förstår.
För vi har träffats som hastigast, ett kort möte, en promenad utmed vattnet, lite prat.
Det var spänt, alltför spänt, det enda jag kunde tänka var "tror han att jag tror att han är 45 ?".
Jag överdriver inte, det var det enda som dunkade i mitt huvud, så löjligt, men det är ju inte jag som gjort mig löjlig, det är ju han.
Han såg inte yngre ut än han är, inte alls, så varför, det är det enda jag tänker, varför ?
Och jag frågar inte, vill inte genera honom, istället säger jag ingenting.
Där kommer den rädda Tricky fram, hon som alltid är rädd för att genera någon annan genom att ställa obehagliga frågor eller genom att berätta obehagliga sanningar.
Gud jag måste bli bättre på det, eller måste jag ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tycker att antingen är man ärlig om sin ålder eller så uppger man den inte alls men man ljuger inte om den så är det bara.
Men om du säger att du tycker illa om att folk ljuger, så tänker ju han att jäklar, här gäller det att inte avslöja att jag ljugit om min ålder - då minskar ju mina chanser hos henne. Strunta i åldern bara.
hmmm... tricky... lita på din intuition... Något stämmer inte in i bilden...
Hmm känner igen det, jag dejtade en kvinna som uppgav att vi var lika gamla men som visade sig att hon var 5 år äldre än mig och nu plötsligt är hom 3 år yngre än mig.
Lek lite och dumpa, dom är bara rädda att bli gamla.
//T
Visst borde han tala sanning. Men du är ju en stor flicka och eftersom du nu har tagit reda på en massa om honom så får du stå för det och ställa honom mot väggen. Lycka till!
kaiza; oftast är det ju så att man måste ange en ålder på dejtingsajterna
rutan; ja men jag liksom gett honom klockrena öppningar i stil med "ibland kanske man säger nåt för att man tror att....bla bla..."
singel46; nej jag vet, förstår inte varför jag ens lägger energi på såna som han
T; han är inte ens nån att leka med, åhh jag saknar dig ska du veta...*L*
Y; jag kommer kanske att säga nåt eller så inte, jag är inte attraherad av honom, det är bara att inse.
Vad har du att förlora om du säger vad du känner?
... och du ... min vän .. TACK. Du vet.
Skicka en kommentar