Hemliga morsan skriver ett inlägg om att "reclaim duktigheten".
Jag kom precis och tänka på det inlägget när jag nyss insåg att jag på min lunchpaus hade en ljudbok i öronen samtidigt som jag läste Dagens Industri OCH bloggar på nätet, allt samtidigt.
Mitt problem har alltid varit att jag strävat efter för mycket duktighet, det är inte så att jag medvetet tänker att "nu ska jag vara duktig och göra allt det här på samma gång" nej det är bara någon slags självklar drivkraft hela tiden som viskar i mitt öra "jobbajobbajobbafortsättfortsättsittintenersittintener".
Men Hemliga morsans inlägg handlar mer om att tillåta sig att vara stolt för att man trots allt är den där duktiga flickan och jag förstår inte riktigt det eftersom jag aldrig upplevt det där med att tona ner duktigheten, att det inte skulle vara helt ok att vara just duktig.
Kanske beror det på att jag är några år äldre, kanske är/var min generation den sista där man SKULLE vara duktig, allt annat betraktas som lättja.
Hela mitt vuxna liv, alla hundratals timmar på terapisoffan har liksom handlat om att just "tona ner duktigheten" att inte låta den vara drivkraften i mitt liv.
Inser med ljudbok, DI och nätet snurrande i huvudet samtidigt att jag inte kommit särskilt långt i den kampen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Charlie Truck länkade i mitt kommentarsfält till ett inlägg av Therese Bohman, som diskuterade Duktiga-flickan ur ett klassperspektiv. Ganska intressant.
Egentligen är jag inte ute efter att hylla duktigheten, utan mer efter att man ska inte skämmas när man har varit duktig. Sedan är det säkert inte så smart att inrätta sitt liv för att vara duktig.
Oi Tricky, long time no see :)
Kul att se att du fortfarande kör hårt, bör nog ta mig tid att läsa tillbaka =)
Men oj Ms Take det var evigheter sen, vad kul att du dyker upp igen !
Skicka en kommentar