Vill inte verka dramatisk men det känns fan så just nu.
"Hur kändes det att fylla 50 ?" frågar folk och de som är yngre vill ju helst höra det där svaret att "absolut ingenting, allt känns som vanligt".
Men det känns inte alls som vanligt för två veckor innan jag skulle fylla år så vaknade jag på nätterna och var helt genomsvettig, tänkte förstås att jag var helt superstressad eller höll på att bli sjuk.
Men nej, glöm det för jag vaknar fortfarande på nätterna, typ en gång i timmen och måste byta sida i sängen, vända på täcket, ha en handduk att torka mig med, ja ni fattar.
I natt vaknade jag och var helt svettig i ansiktet också, det var lite nytt.
Jag vet inte hur det är för er andra men jag var så oförberedd på denna sjö som jag simmar runt i på nätterna.
Det är ju inte bara så att det påverkar hela livet när man sover en timme i taget och sen måste stöka runt i sovrummet innan man kan somna om det finns ju mer som blir jobbigt.
Typ att sova två personer tätt ihop, det känns inte aktuellt längre kan jag säga.
Googlade lite på klimakteriet och blev så dj-a deprimerad att jag grät i en timme minst.
Så totalt har jag förträngt detta att jag inte vet någonting, inte hört någon prata om det eller jag har väl inte lyssnat, inte velat ta in ett enda dugg av detta hemska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känner också så att det är ingenting man pratar om. Har ingen nära släkting heller som har haft besvär känner mig ensammast i världen med mitt problem.
/Helena
Helena: Vi är inte ensamma, vi är åtminstone två :-) men ju mer jag googlar och letar ju mer inser jag att vi är långt ifrån ensamma och hjälp finns att få !!
För nog kan jag stå ut med att sova i en sjö, jag kan köpa sidenpyjamas och allt möjligt MEN jag vill inte sluta sova tätt intill, då vill jag inte vara med längre för det är liksom det bästa jag vet, närheten till en annan människa, tryggheten, värmen (jaja den finns ju där nu ändå...)
Jag stod inte ut med att bli illröd i ansiktet var 10:e minut så jag äter östrogenpiller sedan snart 3 år tillbaks. Försöker minska ner men minskar jag för snabbt så har jag ett helsike innan jag kommer på uthärdlig nivå igen. Om du kan få hjälp av hälsokost eller kosttillskott så börja med det, östrogenpiller verkar vara svåra att sluta med./Helena
Jag har satt mig in i just problematiken kring klimakteriet och har hittat ett helt naturligt kosttillskott som hjälpt många i min omgivning. Jag blir så ledsen när jag hör att det finns kvinnor som äter östrogen med tanke på cancerrisken.
Om du vill kan du maila mig, gäller även andra som läser så kan jag berätta mer.
Kram
Supergirl
Skicka en kommentar