Jag passar inte i Thailand

Det är ju nästan helgerån, jag vet, jag vet.

Alla älskar Thailand.

Jag trodde att jag också gjorde det men nej, den här gången insåg jag att så är inte fallet.

Man får inte bli arg.

Man får inte vara otålig.

Och det passar väldigt dåligt med min personlighet.

Visst kan jag ta det lite lugnt ibland, särskilt när jag har semester men det lugn och det tålamod som krävs i det landet det har jag bara inte.

På hotellfrukosten så är det en person som har till uppgift är att gå runt och fylla på kaffe, man f å r inte gå och ta kaffe själv för det är ju hans jobb, så då sitter man där och irriterar sig på att man inte får kaffe när man vill ha utan man får det där dj-a kaffet när han äntligen ser att just jag inte fått nåt kaffe än idag. Sånt orkar jag bara inte med.

Barnen tycker att jag är en sur käring som bara gnäller.

Ja kanske är det så men varför är det ok att precis allt dröjer hela tiden, att inget kommer när jag vill att det ska komma.
Jag vill ha NU !
Inte för att jag har bråttom utan för att jag inte tycker att vänta och njuta av livet är samma sak.
Jag vill ha kaffet i koppen och s e n ta det lugnt, DÅ kan jag sitta hur länge som helst och bara titta och njuta av livet, lugnet, semestern.

På stranden går jag upp till strandbaren och beställer en kaffe, betalar och får ett leende "jag kommer ut med det"
"Nej, snälla rara, ge mig det f-b kaffet istället, jag bär själv, jag vill inte vänta, jag vill ha nu, nu, nu !!!"
Men nejdå, det är bara att le och gå tillbaka och sen vänta 10-15 minuter minst.

Och att inte få bli arg ?

Vad ska man göra då, när det röda vinet är kallt och det vita varmt och dessutom, dessutom, när man beställt ett glas så får man så lite att ser det ut som om man fått någons dj-a slatt som var kvar i glaset !
Så där sitter man med en liten slatt varmt vitt vin och ska le och se glad ut för herredjävlar vi är i Thailand och här blir man aldrig arg eller ens det minsta allvarlig.

Varmrätten kommer in fem minuter efter förrätten och det är bara att välja vilken mat man vill äta kall, men för guds skull le och var glad för här blir ingen arg.

Så vi äter på svenskägd restaurang sista dagarna för jag står fan inte ut längre med långsam service och mat som är ljummen och vitt vin som är varmt.

Och hemska tanke, kanske att jag blivit en sån där sur käring som helst borde stanna hemma i fortsättningen.