Plötsligt känner jag en fantastisk frihetskänsla.
Min sommar, min semester.
För första gången på nästan 25 år har jag ingen att ta hänsyn till.
Har ju varit singel ett par somrar men då har barnen varit så små och deras pappa har ju inte direkt tagit hand om dom så det har aldrig funnits något utrymme för mig.
Nu finns det plötsligt det.
Och det känns bara helt fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Huj, då är det väl bast att manpassar sig. Det låter farligt. Farligt härligt. Ta dig någon stans med någon som gillar att göra de saker som du gillar, kanske en resa till Abruzzerna i Italien, äta god mat och dricka gott vin, slöa i en stol och titta ut över dalen och "baravara". det är så himla svårt att genomföra bara. Delad glädje är dubbel glädje! Lycka till i planeringen.
VA? Du menar att du har en längre sammanhängande semester helt utan barn? Och att de är väl omhändertagna så att du slipper oroa dig eller bli uppringd hela tiden??
Grattis till dig, utnyttja tiden väl!
Kram
Peter; njaa jag är nog mest sugen på att göra något på egen hand, njuter mer av frihet än att dela glädjen.
Nike; både ja och nej, egentligen en vanlig sommar men plötsligt känner jag ändå frihetens vind, dottern åker på egen hand flera veckor och sonen har ju en rad idrottsaktiviteter inbokade, så allt känns rätt så fritt.
Härligt låter det, just din förväntan. Allt är relativt och jag - som inte riktigt är där du är än - förstår att när du skriver "ingen att ta hänsyn till" så betyder inte det att du ska leva i vacuum i fyra veckor. Men att ansvaret inte vilar lika tungt och ständigt på dig som tidigare år. Kram Ankan
Wow...
Se till att utnyttja tden till max!!
Ta hand om dig och gör allt du bara drömt om tidigare!
Kram
Malla
Låter jätteskönt. Hoppas jag känner så lite längre fram...
Ankan; ja det är verkligen relativt...*L* jag tror att många andra inte ens skulle förstå vad jag menar.
Majsan & Malla; tack tack !
Maja; det kommer så småningom, jag lovar, först är det tungt, jag vet det också.
Och så svindlar det lite ... eller hur ;)
Du fick väl mitt mail??? Så du vet ... ;)
Christina; ja jag vet, ska bli kanonkul !
Svindlandet har minskat något, undrar om pappan läser bloggen och plötsligt kom på att nej nu måste jag djävlas lite och ändra i planeringen så nu vill han ha sonen just de där två veckorna när sonen redan är inbokad på annat.
Så mycket för den frihetskänslan.
Skicka en kommentar