Så absurt det hela.
Alltid ensam med barnen.
Det har jag varit sen den yngste föddes och pappan kände det som lite jobbigt att behöva ta så mycket ansvar och vara pappa hela tiden så han valde att bara vara pappa litegrann ibland...när han själv kände för det vill säga.
Så varför sitter jag här själv kvällen före julafton.
Ensam hemma som den ensamma mamma jag är men utan mina barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
*L* lite ändå. För att jag känner igen mig. Men du ... du är inte ensam. Men det vet du ... försök att ta vara på de där stunderna, njut lite lite ... eller kom över ;)
Skicka en kommentar