Insikt

En man jag mötte i våras och som gjorde ett starkt intryck på mig kom att betyda särskilt mycket när min relation rämnade helt i början på maj. 

Djup vänskap blev mer, blev längtan, sinnlighet och passion. 

Men avståndet var stort på många vis. 

Vi var inte i fas. 

Jag längtade efter något hållbart, något som kunde kännas tryggt i min så överföränderliga värld. 

Han hade ett 30 år långt förhållande bakom sig och ville bara andas frihet och självständighet. 

Så det bleknade, falnade eller vad man nu vill kalla det.

Dock skulle vi på samma golfhelg.

Kontakten har funnits hela tiden, blinkningarna likaså.

Och vi var där, kontakten innerlig och fin men det är då jag kommer till insikten som möjligtvis ni andra har sedan lång tid. 

Jag kan välja och jag kan välja bort. 

Jag vet vad jag vill ha och jag tänker faktiskt se till att få det.

Och jag tänker inte slarva med mig själv på vägen dit.

Så han fick sova ensam i sitt rum trots alla sina inviter till mig. 

Och jag slarvade inte bort något alls.