söndag 13 november 2011

Sen ska jag skaffa mig en intellektuell man

En man som jag kan prata om sånt man förmodligen har lust att prata om när man blir äldre.
Alltså jag har trott hela livet att jag är rätt så intellektuell och allmänbildad.
Vem har jag försökt lura ?

Jag är så fruktansvärt ointresserad av seiösa diskussioner att jag skäms att erkänna det.

Jag är en ytlig person som mest bara vill flumma runt och ha kul.

Antagligen för att jag så himla sällan har kul, kanske för att mitt liv för det mesta är så dj-a gravallvarligt, bokstavligen, så att jag inte orkar mer allvar.

Kanske har jag blivit helt allergisk mot allt allvar som inte är tvunget?

Dottern som oftast umgås med "Familjen statsvetare
" är emellanåt lite krävande och försöker verkligen diskutera men jag orkar liksom inte.

Men som sagt, sen, när jag tröttnat på allt annat så tror jag att jag kan ta upp det där igen.

Men än så länge är jag så nöjd med min ointellektuella hockeyman.
Vi behöver inte prata så mycket.
Han håller om mig, han killar mig i håret, han doftar och känns som en man.

Det är stenålder och jag är hur nöjd som helst !

2 kommentarer:

Anonym sa...

Om han är bra på att lyssna räcker det långt, då kan ju du vara intellektuell så mycket du har lust med och han kanske hummar med. Själv brukar jag slänga ut lite ointellektuella frågor så får folk runt mig gå igång. Roligt med ett livstecken på bloggen. Är inne och tittar och undrar hur det går för sonen. /Helena

TrickyTricky sa...

Ah men tack Helena, bra och tänkvärd kommentar. Han är bra på att lyssna, han är så mycket bra. När jag skriver sådär är det ett slags skydd, vill inte bli sårad och sviken igen. Ja sonen mår bra just idag, men det växlar minut för minut.