Åh så lättrörd jag är.
Sitter här själv och tittar på bröllopet, så fort jag ser brudparets lyckliga och kärleksfulla ögonkast mot varann så rinner tårarna.
Jag är så fånigt romantisk och jag vet att det är ett stort problem i min vardag, vill att allt ska vara så himla nyförälskat jämt, det ska inte vara nåt gnissel utan vi ska leva lyckliga ever and ever.
Men jag vill verkligen gifta mig och be mig inte förklara varför.
Det bara är så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är modig. Modigare än jag. Jag säger och tror att jag menar att jag inte vill ha en relation, en man i mitt liv igen. Jo, kanske sen....för inte vill väl jag bli gammal ensam. jag vill också gifta mig och allt det där. Men när det kommer till kritan...nae, det vill jag inte . För att jag är feg och skadad jag också. Du har kommit rätt långt, härligt att ni har det ni har. Hoppas att du har/får en skön och underbar sommar! Från NIke
Skicka en kommentar