En dotters perspektiv

Så här får man självklart inte göra men om ingen av er skvallrar så är det väl ingen skada skedd, eller hur ?

Min dotter har en blogg och hon skriver stundtals väldigt roligt och bra, problemet är att jag inte förväntas känna till den eller snarare att jag ska glömma bort att jag vet att den finns, och det gör jag ju alltså inte. Jag tror ärligt talat att hon är medveten om det så jag känner inte att jag sviker något förtroende direkt, det är mer som att det jag läser där kan jag inte använda mot henne om ni förstår.

Så här skrev hon om vår hemresa från New York och när ni läser kan ni väl försöka tänka på hur JAG upplevde det hela.

"färden hem från USA var inte trevlig, först flög vi Florida till NY i 2 timmar och sen shoppade vi i NY i typ 6 timmar och bara försökte fördriva tiden innan planet hem som skulle ta BARA 9 timmar skulle gå, och på vägen tillbaks till flygplatsen , det var DÅ allt började gå riktigt jävla mycket åt helvete

jag fick inte köpa världens mysigaste strumpor från Nine west som jag skulle ha o sova i på planet på vägen hem eftersom mitt kreditkort är helt jävla utslitet och har slutat funka

då började jag nästan gråta för första gången

sen missade vi NÄSTAN bussen och när vi väl kom på så fick jag sitta bredvid något miffo som tog upp mitt säte OCKSÅ , så är det jämt i USA . . /...gissa varför vi höll på att missa bussen, kan det ha berott på att ngn försökte köpa strumpor och struntade i tiden vi hade bestämt....

Vi kom fram och checkade in och fick inte platser bredvid varandra utan 2 och 1 och självklart tvingar mamma mig att sitta själv eftersom jag är äldst /...gissa vem som vägrade sitta bredvid sin lillebror och faktiskt fick välja på det eller att sitta själv...

då grinade jag i princip

sen snodde säkerhetskontrollen alla mina victoria's secret hudprodukter eftersom varje flaska inneöll mer än 100 ml /...gissa vem som hade sagt till sin dotter att man KAN INTE ta med sig flaskor i handbagaget så LÅT BLI ATT KÖPA DEM !! ...och gissa vem som fick skulden för att säkerhetskontrollen upptäckte flaskorna eftersom hon inte gömt dem ordentligt....gömt ?? för röntgenapparaten....puuh

då grät jag

på flygplanstoan i en halvtimme /...gissa vem som löpte omkring med 10 kg handbagage och l e t a d e efter den försvunna dottern med lätt stigande panik...

sen gick jag ut och skulle köpa med mig SUPERSIZE skittles bag för att trösta mig med och ha med hem till sverige när jag köat i en kvart så funkar inte skitkortet

då började jag gråta igen och sprang tillbaka till toaletten /....gissa vem som nu hade panik eftersom man börjat boarda planet och dottern var borta IGEN...

ett problem är att i USA har de inte toalettlock så man kan inte sitta på själva toaletten liksomansträngande att stå och gråta faktiskt /...gissa hur kul det såg ut när jag kröp omkring inne på damtoaletten och tittade under dörrarna för att hitta rätt skor...

sen fixade mamma skittles, lovade mig nya victorias secret grejjer och gjorde allting bra igen /...gissa om jag tyckte att jag hade nåt val här...herregud unge kom ut från toaletten planet ska snart lyfta !!

så klev vi på planet och jag satte mig själv där jag skulle sitta och fick typ black-out och började se framför mig alla freaks som antagligen skulle hamna i stolen bredvid så tillslut skriker jag i panik , mamma jag gör vad som helst jag sitter bredvid lillbrorsan bara jag slipper det här /...gissa hur sur hon såg ut och lät när hon satt där på det ensamma sätet...liksom ö v e r g i v e n av mig...

sagt o gjort så bytte vi stol och 30 sekunder senare kom andreas johnsson och satte sig bredvid henne /...gissa om hon såg gladare ut nu...och hur såg hon ut när jag med hög röst försökte ge henne en öppning att byta tillbaka "om du inte vill sitta bredvid lillebror så kan vi byta", sa jag så att alla skulle höra. Men givetvis borde jag ha insett att något så outhärdligt pinsamt det skulle hon ju aldrig göra.

då insåg jag att det var meningslöst , jag är helt enkelt inte en människa menad att vara lycklig

missuppfatta mig inte nu jag tycker inte andreas johnsson är världsbäst men i mina ögon vore det nog ändå najsare att dregla på hans axel i 9 timmar än att ha brorsan dreglandes på min . ."

Så ni förstår att det är rätt så lugnt och skönt att vara hemma igen.

Men han Andreas, ja gud så söt han är men såå liten, pytteliten men hur charmig och trevlig som helst.
Några storlekar större så hade han ju varit en riktig hunk men med vidhängande sambo och litet barn på sätena framför oss så....nöjde jag mig med att han var trevligt sällskap.

Ärligt talat så har jag minst fem rubriker i bakfickan som jag skulle kunna sälja till Svensk Damtidning eftersom minsta lilla sak kan vinklas, inser hur hopplöst det måste vara att försöka vara helt vanlig och öppen när man är en kändis.

Han var det i alla fall och det var väldigt sympatiskt.

Jag ska ALLTID rösta på honom i melodifestivalen i fortsättningen !