Ikväll ringde en av de ogifta männen i mitt liv.
Gifta män ringer sällan på kvällen, de har liksom inte riktigt det utrymmet, ja om dom inte har en hund de kan gå ut med t ex.
Men den ogifte ringde för att säga att han fått förhinder.
Han är nog f-n gift i allafall tänkte jag omedelbart.
Det finns en poäng där med gifta män, när de får förhinder så beror det på familjen för det mesta och den utgör ju inget hot mot just det vi har gemensamt.
Singelkillar däremot som får förhinder känns betydligt mer oroligt, ny bättre dejt eller ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Förhinder kan ju vara så mycket. Men det är jobbigt när folk bangar, om man bestämt nåt och ställt in sig på det.
Jobbigt det där att man inte kan lita på om nån är singel eller inte. Jag tycker det är i girigaste laget att mörka att man redan är ihop med någon, för att kunna ha nån eller några till..
Fast jag kan också tycka att den här nya öppenheten är skrämmande, det har liksom blivit lite väl mkt "comme il faut" att tala om att man är gift men ändå söker nåt mer.
En gift man brukade ringa till mig när han var antingen i stallet eller i vedboden. Vi tröttnade båda på det efter ett tag.
Jag tycker att det är taskigt att inte berätta för den man lever med att man tycker att det är kasst. Att man liksom ger upp och låter det förfalla, medan man går ut på jakt på annat utanför förhållandet.
Det är lätt hänt. Jag gjorde det förstnämnda. Och bara det var också ett svek, även om jag inte var otrogen. Men jag gav upp och gjorde inget åt det.
Skicka en kommentar