Nej då, inte vad ni tror, inte vad ni hoppas på.
Men jag har haft en trevlig, trivsam läxläsningskväll med min son i ca 2½ timme.
Detta har alltså aldrig någonsin inträffat tidigare.
Jag förstår att det låter konstigt men sonen är speciell, han har adhd och jag skriver inte så mycket om det för att det kanske är som lite för privat framförallt för honom förstås.
Så detta var en milstolpe och jag är så nöjd.
Fick en lång kram och ett innerligt tack av honom.
Tack själv min fina son, tack för att du är en kämpe, tack för att du är den finaste son en mamma kan ha.
tisdag 31 mars 2009
måndag 30 mars 2009
Uppbrott eller bara avbrott
Eller kanske ett dj-a benbrott vore på sin plats.
Mitt ultimatum gick inte så bra, det ledde bara till allmän förfrysning.
Han frös ner sig och alla beslut känns det som.
"Jag ringer dig i morgon, är för mkt nu...."
Då tog jag slut eller något tog slut och jag skickade ett långt "göraslutsms" och för den som tycker det verkar lite omoget kan jag bara säga att om motparten gör sig oanträffbar så återstår inget annat.
Så nu ska jag försöka komma ihåg detta mantra.
Eller nej det ska jag fan inte alls det, jag ska göra som jag brukar, jag ska trösta mig ur sorgen.
Blev bjuden på middag av den här mannen och han vet allt, har varit min förtrogna och jag hans under hela hösten så vi vet precis båda två att vi inte alls är redo för nåt nytt men vi tycker båda två att vi förtjänar lite tröst. Bättre än så kan det inte bli tror jag.
Mitt ultimatum gick inte så bra, det ledde bara till allmän förfrysning.
Han frös ner sig och alla beslut känns det som.
"Jag ringer dig i morgon, är för mkt nu...."
Då tog jag slut eller något tog slut och jag skickade ett långt "göraslutsms" och för den som tycker det verkar lite omoget kan jag bara säga att om motparten gör sig oanträffbar så återstår inget annat.
Så nu ska jag försöka komma ihåg detta mantra.
Eller nej det ska jag fan inte alls det, jag ska göra som jag brukar, jag ska trösta mig ur sorgen.
Blev bjuden på middag av den här mannen och han vet allt, har varit min förtrogna och jag hans under hela hösten så vi vet precis båda två att vi inte alls är redo för nåt nytt men vi tycker båda två att vi förtjänar lite tröst. Bättre än så kan det inte bli tror jag.
söndag 29 mars 2009
Yoga is the shit
Barnen tittar frågande.
"Mamma, ska du inte bli arg ?" säger dottern när jag tvingas åka hela vägen tillbaka till stallet eftersom hon glömde mobilen där.
Och jag känner efter men jag är inte arg, jag är lite lätt sammanbiten men ser hela scenariot glasklart, det finns bara ett alternativ och det hjälper inte att skälla och bli arg.
Men så brukar jag aldrig vara, jag lyckas sällan behålla lugnet utan jag blir lätt arg.
Men nu.
Jag var på mitt livs första yogapass i lördags och jag har verkligen inte trott att det varit något för mig. Jag som tränat alla möjliga olika saker har konsekvent ratat just yoga.
Men nu blev jag mer eller mindre medtvingad av dottern (i utbyte mot att hon höll sonen sällskap när jag gick på fest).
Det var mycket jobbigare än jag trott men kändes rätt ok, var på sätt och vis lättare att hänga med än jag förväntat mig.
Idag är jag helt lugn i hela kroppen, känner mig lätt drogad.
Är det en tillfällighet eller funkar det så här ?
Jag vet bara att jag känner ett otroligt sug efter ett nytt pass.
"Mamma, ska du inte bli arg ?" säger dottern när jag tvingas åka hela vägen tillbaka till stallet eftersom hon glömde mobilen där.
Och jag känner efter men jag är inte arg, jag är lite lätt sammanbiten men ser hela scenariot glasklart, det finns bara ett alternativ och det hjälper inte att skälla och bli arg.
Men så brukar jag aldrig vara, jag lyckas sällan behålla lugnet utan jag blir lätt arg.
Men nu.
Jag var på mitt livs första yogapass i lördags och jag har verkligen inte trott att det varit något för mig. Jag som tränat alla möjliga olika saker har konsekvent ratat just yoga.
Men nu blev jag mer eller mindre medtvingad av dottern (i utbyte mot att hon höll sonen sällskap när jag gick på fest).
Det var mycket jobbigare än jag trott men kändes rätt ok, var på sätt och vis lättare att hänga med än jag förväntat mig.
Idag är jag helt lugn i hela kroppen, känner mig lätt drogad.
Är det en tillfällighet eller funkar det så här ?
Jag vet bara att jag känner ett otroligt sug efter ett nytt pass.
Inte så näpen lycka
Mina onda aningar inför bröllopsfesten kom lite på skam.
För det första var det väldigt trevligt, lättsamt och uppsluppet, inte alls stelt eller pretentiöst.
Vinflaskorna stod på bordet, det var självservering och talen var korta, ganska oförberedda men från hjärtat.
Det var vänner som efter ett äktenskap och en skilsmässa nu hittat tillbaka och gift om sig.
Såg flera medelålders lite nyförälskade par där och visst kändes den lilla taggen i hjärtat.
Avunden.
Jag är inte bättre än så.
Men så anförtrodde sig brudens bästa väninna till mig om varför hon inte hållit nåt tal.
-Jag tycker inte alls om det här, att de gifter om sig. Hon skulle aldrig ha tagit honom tillbaka. Han var ju notoriskt otrogen i flera år... Skilsmässan var helt hemsk och hon har mått så dåligt så länge.
Och jag tittar på bruden, jag ser glädjen i hennes ögon men jag ser också så mycket mer.
Jag ser sorgen och smärtan, för även om glädjen kanske segrat så blir ingenting någonsin detsamma igen.
Och jag tänker lite på hur livet är en lång rad av smärtsamma upplevelser, tunga beslut och ständiga kompromisser.
Jag tänker på att inget någonsin är svart eller vitt eller ens vad det vid första anblicken ser ut att vara.
Jag tänker på att näpen lycka nog inte ens finns på riktigt.
För det första var det väldigt trevligt, lättsamt och uppsluppet, inte alls stelt eller pretentiöst.
Vinflaskorna stod på bordet, det var självservering och talen var korta, ganska oförberedda men från hjärtat.
Det var vänner som efter ett äktenskap och en skilsmässa nu hittat tillbaka och gift om sig.
Såg flera medelålders lite nyförälskade par där och visst kändes den lilla taggen i hjärtat.
Avunden.
Jag är inte bättre än så.
Men så anförtrodde sig brudens bästa väninna till mig om varför hon inte hållit nåt tal.
-Jag tycker inte alls om det här, att de gifter om sig. Hon skulle aldrig ha tagit honom tillbaka. Han var ju notoriskt otrogen i flera år... Skilsmässan var helt hemsk och hon har mått så dåligt så länge.
Och jag tittar på bruden, jag ser glädjen i hennes ögon men jag ser också så mycket mer.
Jag ser sorgen och smärtan, för även om glädjen kanske segrat så blir ingenting någonsin detsamma igen.
Och jag tänker lite på hur livet är en lång rad av smärtsamma upplevelser, tunga beslut och ständiga kompromisser.
Jag tänker på att inget någonsin är svart eller vitt eller ens vad det vid första anblicken ser ut att vara.
Jag tänker på att näpen lycka nog inte ens finns på riktigt.
fredag 27 mars 2009
Bröllopsfest
är jag bjuden på i morgon.
Och hur i helvete ska jag stå ut med sån näpen lycka mitt i detta inferno av passion, hat och uppgörelser.
Jag vill också ha en bröllopsfest, jag vill också vara lycklig.
För helvetes djävlar, är det inte min tur nån gång ?
Och hur i helvete ska jag stå ut med sån näpen lycka mitt i detta inferno av passion, hat och uppgörelser.
Jag vill också ha en bröllopsfest, jag vill också vara lycklig.
För helvetes djävlar, är det inte min tur nån gång ?
Ultimatum
Har någon fått av mig nu.
Antingen satsar vi framåt eller så slutar vi att ha kontakt här och nu.
Jag vet att det hade varit bättre för mig att säga det för ett antal månader sen men så blev det nu inte.
För att jag inte klarade av att ens tänka tanken att han då skulle försvinna helt ur mitt liv.
För att jag då nöjde mig med smulorna jag fick, förstod och förstod tills jag riskerade att koka ner till en våt fläck.
Men nånstans var det hela tiden så att jag faktiskt känner mig själv.
Jag är tillräckligt gammal för att veta att jag inte kraschar, jag lider, visst, men jag jobbar framåt uppåt hela tiden och plötsligt en dag är jag där.
Nu är jag där.
Jag kräver faktiskt allt eller inget.
Så enkelt att göra det nu när jag känner att jag inte längre nöjer mig med smulorna.
Och för första gången sen jag träffade honom är jag fullt beredd att ta konsekvensen och kanske se honom försvinna ur mitt liv.
Gör han det så är han inte mannen i mitt liv, så enkelt är det faktiskt.
Antingen satsar vi framåt eller så slutar vi att ha kontakt här och nu.
Jag vet att det hade varit bättre för mig att säga det för ett antal månader sen men så blev det nu inte.
För att jag inte klarade av att ens tänka tanken att han då skulle försvinna helt ur mitt liv.
För att jag då nöjde mig med smulorna jag fick, förstod och förstod tills jag riskerade att koka ner till en våt fläck.
Men nånstans var det hela tiden så att jag faktiskt känner mig själv.
Jag är tillräckligt gammal för att veta att jag inte kraschar, jag lider, visst, men jag jobbar framåt uppåt hela tiden och plötsligt en dag är jag där.
Nu är jag där.
Jag kräver faktiskt allt eller inget.
Så enkelt att göra det nu när jag känner att jag inte längre nöjer mig med smulorna.
Och för första gången sen jag träffade honom är jag fullt beredd att ta konsekvensen och kanske se honom försvinna ur mitt liv.
Gör han det så är han inte mannen i mitt liv, så enkelt är det faktiskt.
söndag 22 mars 2009
Så dj-a rörigt allting
"Såååå jävla stark är Winnerbäck.Och det leder såklart till att jag tänker på dig - varje gång jag hör hans röst :-)"
Det mailet hade kommit i morse från någon jag träffade för drygt två år sen.
En fin man, alldeles på riktigt och singel (!) men han bor lite långt bort tyvärr. Men kontakten finns kvar och skulle kunna vara något mer om vi båda ville det samtidigt och tillräckligt mycket.
Men så är det ju nästan alltid att tajming is everything liksom.
Han som hjärtat är kvar hos skickar sms på lördagkvällen om hur han tänker på mig varenda minut och jag blir både glad och arg på en gång för vi har sagt att vi ska lämna varann ifred ett tag.
Det har vi sagt förut och ibland faller jag och ibland faller han men det är sällan vi faller samtidigt.
Den här gången gör jag ju ett riktigt försök att glömma honom....ett sånt där försök som alla andra tycker är rätt så galet.
Väninnan säger "man kan komma över någon utan att träffa någon annan".
Jaha så bra att det är så men jag, jag försöker bara hålla mig sysselsatt så att jag INTE ska skicka dumma sms sent på kvällarna när isvindarna blåser i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen.
Så jag skickar dumma sms till såna som inte kan såra mig istället, som han min älskare i lyxklassen .
Han ringer på morgonen och föreslår lunch när han kommer till Sverige och jag gillar det, det piggade upp riktigt ordentligt på alla möjliga sätt.
Mest av allt gillar jag att han säger lunch och inte middag för i det ligger en respekt som tilltalar mig.
Ni förstår nog.
Det låter ju inte så rörigt när jag beskriver det men det känns så.
Det mailet hade kommit i morse från någon jag träffade för drygt två år sen.
En fin man, alldeles på riktigt och singel (!) men han bor lite långt bort tyvärr. Men kontakten finns kvar och skulle kunna vara något mer om vi båda ville det samtidigt och tillräckligt mycket.
Men så är det ju nästan alltid att tajming is everything liksom.
Han som hjärtat är kvar hos skickar sms på lördagkvällen om hur han tänker på mig varenda minut och jag blir både glad och arg på en gång för vi har sagt att vi ska lämna varann ifred ett tag.
Det har vi sagt förut och ibland faller jag och ibland faller han men det är sällan vi faller samtidigt.
Den här gången gör jag ju ett riktigt försök att glömma honom....ett sånt där försök som alla andra tycker är rätt så galet.
Väninnan säger "man kan komma över någon utan att träffa någon annan".
Jaha så bra att det är så men jag, jag försöker bara hålla mig sysselsatt så att jag INTE ska skicka dumma sms sent på kvällarna när isvindarna blåser i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen.
Så jag skickar dumma sms till såna som inte kan såra mig istället, som han min älskare i lyxklassen .
Han ringer på morgonen och föreslår lunch när han kommer till Sverige och jag gillar det, det piggade upp riktigt ordentligt på alla möjliga sätt.
Mest av allt gillar jag att han säger lunch och inte middag för i det ligger en respekt som tilltalar mig.
Ni förstår nog.
Det låter ju inte så rörigt när jag beskriver det men det känns så.
onsdag 18 mars 2009
Förlorad tillit
Är det så att den är förlorad för alltid ?
Min tillit till män.
Tror nästan att det är så, att det är därför jag dras till det omöjliga hela tiden och emellanåt tröstar mig med såna som ändå inte kan såra mig eftersom jag inte är på djupet engagerad utan bara på ytan och både kan ha och mista.
De omöjliga männen som kan vara av lite olika sort men som alla har det gemensamt att jag vågar ge och ge eftersom jag nånstans vet att det ändå inte bär hela vägen.
Fan så dj-a tragisk jag är.
Jag menar inte att vara självömkande jag bara försöker förstå mig själv.
Försöker förstå mitt självdestruktiva beteende som består i att fastna hos de som behandlar mig illa och ständigt rata de som är bra och fina och tyvärr i mina ögon dödstråkiga.
Min tillit till män.
Tror nästan att det är så, att det är därför jag dras till det omöjliga hela tiden och emellanåt tröstar mig med såna som ändå inte kan såra mig eftersom jag inte är på djupet engagerad utan bara på ytan och både kan ha och mista.
De omöjliga männen som kan vara av lite olika sort men som alla har det gemensamt att jag vågar ge och ge eftersom jag nånstans vet att det ändå inte bär hela vägen.
Fan så dj-a tragisk jag är.
Jag menar inte att vara självömkande jag bara försöker förstå mig själv.
Försöker förstå mitt självdestruktiva beteende som består i att fastna hos de som behandlar mig illa och ständigt rata de som är bra och fina och tyvärr i mina ögon dödstråkiga.
lördag 14 mars 2009
Min älskare i lyxklassen
Skickar ett glassigt mms som visar en strandutsikt över ett elegant dukat bord.
Jag misstänker men jag frågar ändå "var är det så fint".
"På croisetten i Cannes...wish you were here..."
I wish too....absolut, men herregud skicka en biljett så är jag där i morgon.
Yes pls alright, lite gift är han också, men what the shit, är det inte bättre med en gift glassig rik man än en charmig gift, fattig och problemfylld man ?
Tänker att jag har en massa helt otroligt intressanta trevliga män på lager MEN det är gifta allihop.
Hur fan blev det så ?
Drar jag till mig dem eller finns det inga såna män jag vill ha som är ogifta ??
Förresten stötte jag på ett ogift fynd precis efter min senaste separation men då hade jag ju inte vett att uppskatta honom, eller förstås så var jag ju inte redo.
Det var väl därför jag nobbade följande man;
En tjusig våning på rivieran, en liten herrgård i Sörmland dit han bjöd mig på en fantastisk middag som började med en tur över ägorna, en promenad utmed den egna stranden och superfin champagne från hans överfyllda vinkällare.
Ja minsann, trevlig var han också men när han försökte kyssa mig så tackade jag för mig och körde hem.
Jag tänker på honom ibland, undrar hur han lever, vad han gör och så.
Jag var inte redo då, nu är jag det men jag kan inte förmå mig att höra av mig igen.
Jag misstänker men jag frågar ändå "var är det så fint".
"På croisetten i Cannes...wish you were here..."
I wish too....absolut, men herregud skicka en biljett så är jag där i morgon.
Yes pls alright, lite gift är han också, men what the shit, är det inte bättre med en gift glassig rik man än en charmig gift, fattig och problemfylld man ?
Tänker att jag har en massa helt otroligt intressanta trevliga män på lager MEN det är gifta allihop.
Hur fan blev det så ?
Drar jag till mig dem eller finns det inga såna män jag vill ha som är ogifta ??
Förresten stötte jag på ett ogift fynd precis efter min senaste separation men då hade jag ju inte vett att uppskatta honom, eller förstås så var jag ju inte redo.
Det var väl därför jag nobbade följande man;
En tjusig våning på rivieran, en liten herrgård i Sörmland dit han bjöd mig på en fantastisk middag som började med en tur över ägorna, en promenad utmed den egna stranden och superfin champagne från hans överfyllda vinkällare.
Ja minsann, trevlig var han också men när han försökte kyssa mig så tackade jag för mig och körde hem.
Jag tänker på honom ibland, undrar hur han lever, vad han gör och så.
Jag var inte redo då, nu är jag det men jag kan inte förmå mig att höra av mig igen.
Att hitta någon
En liten msn-konversation med väninnan en lördagkväll när vi försöker reda ut varför vi är såna dj-a losers på kärlek.
Väninnan säger:
Kan inte påstå att det är lätt heller, jag hoppas ju fortfarande har jag kommit på även fast jag jobbar hårt för att få bort honom, men då kommer ngt gulligt mail eller så
Tricky säger:
men i din innersta dröm då, vad önskar du då
Väninnan säger:
jag kan inte svara på det
Tricky säger:
antingen är jag mer naiv och romantisk eller så tillåter jag mig mer fantasier men jag drömmer om evig kärlek och det där bröllopet på en avlägsen strand.....jag tror inte att jag blir lycklig av det bara men jag vill ha det ändå, jag vill inte bara ha grå trist vardag resten av livet, jag vill inte ha ensamma lördagar och alla möjliga ensamma nätter i kalla sängar
Väninnan säger:
Nej jag vet inte jag heller
Tricky säger:
jag vet ju verkligen att man inte blir lycklig bara av att ha ngn men man blir fan inte särskilt lycklig av att vara ensam heller så nog prövar jag gärna igen, inte bo ihop men ha ngn som bryr sig om mig tillräckligt ofta för att jag ska vara nöjd med det
Väninnan säger:
ja men det är inte lätt att hitta nån ju
Tricky säger:
nej just det och det är väl där jag fullkomligt går vilse när jag hittat ngn som jag tycker så himla mkt om, jag KAN inte släppa, inte förrän allt är försent, iskallt och över, DÅ kan jag ge upp
Och där är jag ju inte än, uppenbarligen.
Nej då, jag ska lida lite till, eller mycket till eftersom det tycks vara så jag väljer att leva, eller ?
Väninnan säger:
Kan inte påstå att det är lätt heller, jag hoppas ju fortfarande har jag kommit på även fast jag jobbar hårt för att få bort honom, men då kommer ngt gulligt mail eller så
Tricky säger:
men i din innersta dröm då, vad önskar du då
Väninnan säger:
jag kan inte svara på det
Tricky säger:
antingen är jag mer naiv och romantisk eller så tillåter jag mig mer fantasier men jag drömmer om evig kärlek och det där bröllopet på en avlägsen strand.....jag tror inte att jag blir lycklig av det bara men jag vill ha det ändå, jag vill inte bara ha grå trist vardag resten av livet, jag vill inte ha ensamma lördagar och alla möjliga ensamma nätter i kalla sängar
Väninnan säger:
Nej jag vet inte jag heller
Tricky säger:
jag vet ju verkligen att man inte blir lycklig bara av att ha ngn men man blir fan inte särskilt lycklig av att vara ensam heller så nog prövar jag gärna igen, inte bo ihop men ha ngn som bryr sig om mig tillräckligt ofta för att jag ska vara nöjd med det
Väninnan säger:
ja men det är inte lätt att hitta nån ju
Tricky säger:
nej just det och det är väl där jag fullkomligt går vilse när jag hittat ngn som jag tycker så himla mkt om, jag KAN inte släppa, inte förrän allt är försent, iskallt och över, DÅ kan jag ge upp
Och där är jag ju inte än, uppenbarligen.
Nej då, jag ska lida lite till, eller mycket till eftersom det tycks vara så jag väljer att leva, eller ?
fredag 13 mars 2009
Snodd lista
1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej jag stänger aldrig av mina mobiler, jag sätter dem på tystläge, dessutom använder jag den ena som väckarklocka.
2.Vem såg dig senast naken? Nån jag håller väldigt kär
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jag var mycket längre än alla andra och gick i platta skor jämt. Ser på bilder att jag var jättefin men så kände jag mig aldrig.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Helt ok.
5. Hur var du på dagis? Gick inte på dagis men i lekis var jag en outsider, satt i bokhörnan och läste böcker och låtsades som om jag inte ens ville vara med i tuffa gänget.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Mycket omtyckt.
7. Har du celluliter? Nej.
8. Biter du på naglarna? Jag har skitsnygga naglar och det kostar mig lite pengar men det är det värt.
9. Har du något handikapp? Mitt största handikapp i livet är att jag vill vara omtyckt, men det är många gånger en tillgång också, önskar bara att jag inte mådde så dåligt när jag blir avvisad.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Jag är inte rädd för såna saker.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Nej
12. Svär du? Ja rätt mycket t o m
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Jag ler och säger att jag inte är intresserad, trevlig, ja kanske.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? 2 kanske
15. Tror du på utomjordingar? Nej men jag vågar inte säga det högt för då tror jag att de kommer att göra nåt för att visa mig att jag har fel...
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Lax, det är ju inte långt ifrån.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Jag är verkligen inte svårfödd, ytterst få saker jag tackar nej till men mat som ska vara varm men kallnat kan jag hoppa över.
18. Har du blivit arresterad? Nej men om polisen haft bättre koll så borde jag väl blivit det.
19. Ljuger du? Jag kan ljuga men tycker inte om att göra det.
20. Har du kysst en polis? Ja en italiensk sådan.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej varför skulle jag vara det, har förresten kysst en sån också.
22. Har du någonting att dölja? Ja, det har jag absolut.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar till mina olika hem och diverse pac-brickor, får inte plats minsta nyckelring utöver detta.
.24. Är du/har du varit gift? Nej och det är jag lite ledsen över men det är ju inte för sent än.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Om han var skadad eller nåt sånt men annars finns ju taxi.
26. Kan du laga cyklar? Avskyr sånt, naglarna går ju sönder.
27. Kan du fixa med bilar? Faktiskt mycket mer än de flesta kvinnor men det betyder inte att jag gillar det. Rent allmänt kan jag otroligt många saker som jag avskyr att göra.
28. Brukar du köra om? Jag kör i vänsterfilen hela vägen till jobbet.
29. Kan du baka bröd? Ja herregud, klart jag kan, det är ju bara att följa ett recept men jag gillar inte att baka, har aldrig gjort.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Vem vet inte hur man gör, en 7-åring ?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i ? Vita Huset så klart !
2.Vem såg dig senast naken? Nån jag håller väldigt kär
3. Hur såg du ut på högstadiet? Jag var mycket längre än alla andra och gick i platta skor jämt. Ser på bilder att jag var jättefin men så kände jag mig aldrig.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Helt ok.
5. Hur var du på dagis? Gick inte på dagis men i lekis var jag en outsider, satt i bokhörnan och läste böcker och låtsades som om jag inte ens ville vara med i tuffa gänget.
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? Mycket omtyckt.
7. Har du celluliter? Nej.
8. Biter du på naglarna? Jag har skitsnygga naglar och det kostar mig lite pengar men det är det värt.
9. Har du något handikapp? Mitt största handikapp i livet är att jag vill vara omtyckt, men det är många gånger en tillgång också, önskar bara att jag inte mådde så dåligt när jag blir avvisad.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Jag är inte rädd för såna saker.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna? Nej
12. Svär du? Ja rätt mycket t o m
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Jag ler och säger att jag inte är intresserad, trevlig, ja kanske.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? 2 kanske
15. Tror du på utomjordingar? Nej men jag vågar inte säga det högt för då tror jag att de kommer att göra nåt för att visa mig att jag har fel...
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Lax, det är ju inte långt ifrån.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Jag är verkligen inte svårfödd, ytterst få saker jag tackar nej till men mat som ska vara varm men kallnat kan jag hoppa över.
18. Har du blivit arresterad? Nej men om polisen haft bättre koll så borde jag väl blivit det.
19. Ljuger du? Jag kan ljuga men tycker inte om att göra det.
20. Har du kysst en polis? Ja en italiensk sådan.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej varför skulle jag vara det, har förresten kysst en sån också.
22. Har du någonting att dölja? Ja, det har jag absolut.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Nycklar till mina olika hem och diverse pac-brickor, får inte plats minsta nyckelring utöver detta.
.24. Är du/har du varit gift? Nej och det är jag lite ledsen över men det är ju inte för sent än.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen? Om han var skadad eller nåt sånt men annars finns ju taxi.
26. Kan du laga cyklar? Avskyr sånt, naglarna går ju sönder.
27. Kan du fixa med bilar? Faktiskt mycket mer än de flesta kvinnor men det betyder inte att jag gillar det. Rent allmänt kan jag otroligt många saker som jag avskyr att göra.
28. Brukar du köra om? Jag kör i vänsterfilen hela vägen till jobbet.
29. Kan du baka bröd? Ja herregud, klart jag kan, det är ju bara att följa ett recept men jag gillar inte att baka, har aldrig gjort.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Vem vet inte hur man gör, en 7-åring ?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i ? Vita Huset så klart !
På TV
Är så lättroad så det är helt otroligt.
Men jag kommer aldrig behöva ha tråkigt, det är en himla fördel.
Fredagkväll med "Så ska det låta", just ikväll ensam hemma dessutom, en bit lax på tallriken och ett glas kallt vitt vin.
Mycket bättre än så här blir det inte.
Apropå TV så är jag inte alls någon snobb som säger "jag tittar så lite på TV" för att jag inte vill erkänna utan det är helt sant men jag skulle nog titta mer om jag hade mer tid över.
I veckan blev det rätt mycket sport på TV och förresten (sådär bara) var jag själv med i ett TV-program. Nu var jag inte helt nöjd med mitt framträdande men flera på jobbet hade sett mig och när någon sa att "vad snygg du var", ja då var den dagen räddad.
Nu ska jag njuta av skratt, sång, musik och glädje.
Men jag kommer aldrig behöva ha tråkigt, det är en himla fördel.
Fredagkväll med "Så ska det låta", just ikväll ensam hemma dessutom, en bit lax på tallriken och ett glas kallt vitt vin.
Mycket bättre än så här blir det inte.
Apropå TV så är jag inte alls någon snobb som säger "jag tittar så lite på TV" för att jag inte vill erkänna utan det är helt sant men jag skulle nog titta mer om jag hade mer tid över.
I veckan blev det rätt mycket sport på TV och förresten (sådär bara) var jag själv med i ett TV-program. Nu var jag inte helt nöjd med mitt framträdande men flera på jobbet hade sett mig och när någon sa att "vad snygg du var", ja då var den dagen räddad.
Nu ska jag njuta av skratt, sång, musik och glädje.
måndag 9 mars 2009
Bandyyra
Har det varit här i min lilla stad nu.
Häromkvällen var det dessutom snöyra vilket gjorde att matchen fick spelas i 3 x 30 istället för 2 x 45, sen blev det förlängning så herregud det tog 3 ½ timme innan den matchen var över.
Men kul var det.
Har varit på bandy 3 ggr den här veckan.
Och sen undrar jag varför det är så mkt tvätt i tvättstugan och varför det känns som om veckan bara försvann.
Men vad spelar det för roll när jag stått på läktaren och levt mig med i matchen i minst 90 minuter, jublat och skrikit.
Det är så himla härligt ju !
Häromkvällen var det dessutom snöyra vilket gjorde att matchen fick spelas i 3 x 30 istället för 2 x 45, sen blev det förlängning så herregud det tog 3 ½ timme innan den matchen var över.
Men kul var det.
Har varit på bandy 3 ggr den här veckan.
Och sen undrar jag varför det är så mkt tvätt i tvättstugan och varför det känns som om veckan bara försvann.
Men vad spelar det för roll när jag stått på läktaren och levt mig med i matchen i minst 90 minuter, jublat och skrikit.
Det är så himla härligt ju !
söndag 8 mars 2009
Han har en röst med skratt i
Eller är det så det känns när man är förälskad ?
Är det då man hör skrattet i den andres röst ?
Eller är det då man har skratt i rösten för att allt känns soligt och glatt, allt är möjligt och underbart.
Tänker på andra män jag varit förälskad i och inser att nej det stämmer inte, alla har inte haft skratt i rösten, några har varit av den allvarligare sorten med mycket tyngd och allvar i rösten istället.
Men den här mannen har skratt i rösten, han har värme och kärlek också och när han säger att "det enda jag vill är att få chansen att göra dig lycklig" då känner jag hur den värmen och kärleken sprider sig i mig och jag tänker att snart är vi där.
Alldeles snart faktiskt.
Är det då man hör skrattet i den andres röst ?
Eller är det då man har skratt i rösten för att allt känns soligt och glatt, allt är möjligt och underbart.
Tänker på andra män jag varit förälskad i och inser att nej det stämmer inte, alla har inte haft skratt i rösten, några har varit av den allvarligare sorten med mycket tyngd och allvar i rösten istället.
Men den här mannen har skratt i rösten, han har värme och kärlek också och när han säger att "det enda jag vill är att få chansen att göra dig lycklig" då känner jag hur den värmen och kärleken sprider sig i mig och jag tänker att snart är vi där.
Alldeles snart faktiskt.
Kravmaskiner
Jag är omgiven av kravmaskiner.
Två tonåringar i huset är inte roligt, det är inte ens halvroligt.
Jag har helt ärligt svårt att relatera till andra som beskriver sin tillvaro med tonåringar som så positiv och så givande om än med vissa inslag av jobbiga diskussioner.
Dessutom ska man få onda ögat så fort man avviker från vad de tycker är ok för en förälder, allt från hur högt man pratar när andra hör till vilket TV-program man vill titta på.
Sätter jag mig ner en stund för att läsa tidningen i lugn och ro så avbryts jag hela tiden av alla dessa krav som bara bubblar ur dem.
"Mamma var är min svarta tröja.... mamma har du kommit ihåg att köpa....MEN HUR kan du glömma nåt som var så viktigt för mig....mamma ska du handla idag ?....mamma köp det och det och det....mamma har du fixat leg åt mig nu....mamma har du ordnat det....eller det...NÄR ska vi få en diskmaskin som fungerar ?? "
Men ni förstår och jag vet att många upplever samma sak.
Är just mina värre, nej det tror jag nu inte men var är strategierna för att orka med, är det att fly som jag gör ibland ?
Men jag vill inte fly från mina barn, det är kravmaskinerna jag flyr ifrån.
Och jag är faktiskt ingen curlingmorsa, de får ordna massor själva, de får cykla och åka buss osv.
De får ringa tusen samtal själva etc etc men ÄNDÅ kommer det till mig med precis allt FÖRST.
Som i helgen när dottern var med pappa och hälsar på farmor och farfar.
Då skickar hon sms till mig med en lång utläggning om vad jag tror om det faktum att pojkvännen blev biten av deras hund. Jag är så långt från att jobba inom vården som man kan vara, jag vet absolut inget om det, jag har aldrig ens haft hund. Hon är omgiven av vuxna människor och ändå ska hon dra in mig i det.
Då blev jag dj-igt trött kan jag säga och svarade inte ens.
Och alldeles nyss när jag fortfarande var inne i en energivåg och hade massor med planer för dagen så tog hon ner mig fullständigt och jag hamnade här i soffan med datorn liksom oförmögen att åstadkomma något mer idag innan jag fått skriva av mig lite.
Två tonåringar i huset är inte roligt, det är inte ens halvroligt.
Jag har helt ärligt svårt att relatera till andra som beskriver sin tillvaro med tonåringar som så positiv och så givande om än med vissa inslag av jobbiga diskussioner.
Dessutom ska man få onda ögat så fort man avviker från vad de tycker är ok för en förälder, allt från hur högt man pratar när andra hör till vilket TV-program man vill titta på.
Sätter jag mig ner en stund för att läsa tidningen i lugn och ro så avbryts jag hela tiden av alla dessa krav som bara bubblar ur dem.
"Mamma var är min svarta tröja.... mamma har du kommit ihåg att köpa....MEN HUR kan du glömma nåt som var så viktigt för mig....mamma ska du handla idag ?....mamma köp det och det och det....mamma har du fixat leg åt mig nu....mamma har du ordnat det....eller det...NÄR ska vi få en diskmaskin som fungerar ?? "
Men ni förstår och jag vet att många upplever samma sak.
Är just mina värre, nej det tror jag nu inte men var är strategierna för att orka med, är det att fly som jag gör ibland ?
Men jag vill inte fly från mina barn, det är kravmaskinerna jag flyr ifrån.
Och jag är faktiskt ingen curlingmorsa, de får ordna massor själva, de får cykla och åka buss osv.
De får ringa tusen samtal själva etc etc men ÄNDÅ kommer det till mig med precis allt FÖRST.
Som i helgen när dottern var med pappa och hälsar på farmor och farfar.
Då skickar hon sms till mig med en lång utläggning om vad jag tror om det faktum att pojkvännen blev biten av deras hund. Jag är så långt från att jobba inom vården som man kan vara, jag vet absolut inget om det, jag har aldrig ens haft hund. Hon är omgiven av vuxna människor och ändå ska hon dra in mig i det.
Då blev jag dj-igt trött kan jag säga och svarade inte ens.
Och alldeles nyss när jag fortfarande var inne i en energivåg och hade massor med planer för dagen så tog hon ner mig fullständigt och jag hamnade här i soffan med datorn liksom oförmögen att åstadkomma något mer idag innan jag fått skriva av mig lite.
onsdag 4 mars 2009
Jag bara jobbar
Ifall nån undrar så är det alltså bara jobb nu.
Har inget särskilt kul alls att berätta förutom att jag jobbar ca 12 timmar om dagen och att det faktiskt är helt ok.
Det är kul på jobbet nu, mycket som händer, många projekt, väldigt intensivt.
Idag fick alla släppa allt annat och vi superteamjobbade fram ett förslag på absolut noll tid och det var verkligen kul att jobba så intensivt tillsammans med andra.
I morgon ska vi presentera det och det är skitbra, känns så kul att få vara en av dem som ska dra det, rätt stolt är jag.
Men som sagt, några nöjen finns det varken tid eller energi till just nu och somligt orkar jag inte ens skriva om för det är för tungt så jag lägger det på hyllan och hoppas att det bleknar lite snart.
Då kanske jag skriver nån rad men inte nu.
Nu är det bara jobb och jag är innerligt glad att jag har ett jobb som är så roligt och inspirerande.
Har inget särskilt kul alls att berätta förutom att jag jobbar ca 12 timmar om dagen och att det faktiskt är helt ok.
Det är kul på jobbet nu, mycket som händer, många projekt, väldigt intensivt.
Idag fick alla släppa allt annat och vi superteamjobbade fram ett förslag på absolut noll tid och det var verkligen kul att jobba så intensivt tillsammans med andra.
I morgon ska vi presentera det och det är skitbra, känns så kul att få vara en av dem som ska dra det, rätt stolt är jag.
Men som sagt, några nöjen finns det varken tid eller energi till just nu och somligt orkar jag inte ens skriva om för det är för tungt så jag lägger det på hyllan och hoppas att det bleknar lite snart.
Då kanske jag skriver nån rad men inte nu.
Nu är det bara jobb och jag är innerligt glad att jag har ett jobb som är så roligt och inspirerande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
