"Såååå jävla stark är Winnerbäck.Och det leder såklart till att jag tänker på dig - varje gång jag hör hans röst :-)"
Det mailet hade kommit i morse från någon jag träffade för drygt två år sen.
En fin man, alldeles på riktigt och singel (!) men han bor lite långt bort tyvärr. Men kontakten finns kvar och skulle kunna vara något mer om vi båda ville det samtidigt och tillräckligt mycket.
Men så är det ju nästan alltid att tajming is everything liksom.
Han som hjärtat är kvar hos skickar sms på lördagkvällen om hur han tänker på mig varenda minut och jag blir både glad och arg på en gång för vi har sagt att vi ska lämna varann ifred ett tag.
Det har vi sagt förut och ibland faller jag och ibland faller han men det är sällan vi faller samtidigt.
Den här gången gör jag ju ett riktigt försök att glömma honom....ett sånt där försök som alla andra tycker är rätt så galet.
Väninnan säger "man kan komma över någon utan att träffa någon annan".
Jaha så bra att det är så men jag, jag försöker bara hålla mig sysselsatt så att jag INTE ska skicka dumma sms sent på kvällarna när isvindarna blåser i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen.
Så jag skickar dumma sms till såna som inte kan såra mig istället, som han min älskare i lyxklassen .
Han ringer på morgonen och föreslår lunch när han kommer till Sverige och jag gillar det, det piggade upp riktigt ordentligt på alla möjliga sätt.
Mest av allt gillar jag att han säger lunch och inte middag för i det ligger en respekt som tilltalar mig.
Ni förstår nog.
Det låter ju inte så rörigt när jag beskriver det men det känns så.
söndag 22 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar