Det är skit på jobbet, tungt och rörigt, orkar inte riktigt, trivs inte alls.
Utvecklingssamtal med sonen i skolan, känns som om allt går åt helvete för honom.
Kärleken har ingen tid och känner sig bara pressad av mig, jag ber honom säga att vi är over and out men han vägrar. Jag säger att jag bara är en börda för honom och han säger NEJ NEJ så är det verkligen inte. Jag säger att jag måste få höra honom säga att han VILL träffa mig trots att tiden inte räcker till. Han säger att han vill det och jag frågar varför han har så svårt att uttrycka det då.
Till slut säger jag "du får väl höra av dig nån dag om du vill träffas...." och han säger med bruten röst "nej säg inte så".
"Du måste ge mig någonting" säger jag och avslutar samtalet.
Nu har det gått fyra timmar och inte ett ljud från honom så jag ställer in mig på att försöka släppa honom, det vore förmodligen ganska hälsosamt för mig själv.
Har så mycket annat att fokusera på.
Tråkiga skitsaker.
Behöver glädje och kärlek utöver det, inte vånda, ont i magen och hjärtesorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är inte så kul att alltid vara den starka som klarar allt och tröstar andra. Men som tur är ska du se att det vänder den här gången också allt är inte så nattsvart som man tror vissa dagar. Så brukar det vara för mig och då försöker jag tänka att det är helt naturligt det finns både bättre och sämre dagar. /Helena
Håller med Helena nedan. Mitt i det där jobbiga känns allt svart, men det bleknar och vi finns här i bakgrunden och hejjar fram dig.
Kram
Tack snälla ni, jag läste det tidigare men var inte inloggad då och kommenterade.
Det kändes bättre redan dagen efter, han ringde och ville träffas men sen går två dagar till och allt känns grått och trist igen.
Jobbet är tungt och det gör nog att jag inte orkar hålla ångan uppe i privatlivet när allt inte är perfekt.
Nåväl jag är jätteglad att ni skriver här ibland, det betyder väldigt mycket !!
Skicka en kommentar