Längtar efter kärlek

Det kanske låter märkligt men jag skickade nyss de orden i ett sms till kärleken.

Han som är min kärlek men inte precis strösslar med just kärlek.

Vi ses ju så sällan, är så upptagna på varsitt håll hela tiden, båda två, inte bara han.

"Vi har ju hela livet framför oss" säger han men jag känner inte så, jag känner att livet är här och nu och att man inte alls vet om man har så mycket kvar av det där livet som vi går och väntar på.

Vi bor i olika städer, har barn, jag på heltid, han på nästan heltid eller all den tid när han inte är ute och reser med jobbet ungefär.

Vet inte om jag orkar med det här.
Längtar så otroligt mycket efter kärlek, mer kärlek, närhet och värme lite oftare än en gång i veckan.
Ja kanske ska man vara nöjd med det man har, jag har i allafall kärlek nån gång i bland, inte alla som har det.
Men jag är inte nöjd, det har jag väl aldrig varit med nånting om jag ska vara ärlig.

Mitt öde förmodligen.