Inser hur kärlekslöst jag levt.
En klok vän säger " du går igång på den som säger att han älskar dig och samtidigt avvisar dig".
Och jag gråter i timmar för jag ser ett ohyggligt mönster.
Och jag förstår ju varför, jag växte ju upp med det.
Så jag gråter över mitt liv men inte över honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar