Nu är det bestämt.
Dottern ska flytta till Lund för att plugga.
Grät en stund i soffan ikväll, höll om henne men sa också att jag älskar Skåne.
Hur ska det bli ?
Så långt borta.
Åh så tungt det känns just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är dubbelbottnat det där tycker jag man vill ha dem nära men samtidigt är man glad att de vill göra något av sitt liv, har ambitioner. Ibland innebär det att de måste flytta en bit hemifrån.
Det är gräsligt men det går bra! Min dotter är i North Carolina lika långt bort som Skåne ungefär.
(PS Jag mellanlandar på Grev Magnigatan, så vi kan köra både Josefina och Norra Ban i sommar! :)
Jag vill gärna att hon flyttar hemifrån men kanske inte fullt så långt.
Maja; toppen !
Sonen bor i Uppsala och han är inte här och hälsar på oftare än om han skulle ha bott i Lund. Jag har tätare kommunikation med dotter som bor i sin håla på västra Irland. Och henne är det i alla fall roligt att åka och hälsa på, man får ju liksom så mycket annat på köpet. Men hur kul är det att åka till Uppsala? Eller Borås som mellandotter riskerar hamna i.
Det ligger absolut nåt i det och jag gillar Skåne plus att jag är en människa som mer än gärna reser omkring. Nu får jag ett resmål, det blir bra.
Lite roligt är att det plötsligt spridit sig nåt vansinnigt rykte i släkten att jag tänkt köpa ett hus på Österlen för att dottern ska flytta till Lund.
Det enda jag sagt var att "här ska jag bo sen" förra sommaren när vi åkte runt på Österlen.
Skicka en kommentar