Tänker plötsligt på att pappa aldrig kommer att få se mitt nya hem.
Det är så irrationellt, han har varit död i över 10 år nu.
Tårarna rinner, jag saknar honom, vill att han ska sitta här hos mig och prata lite.
Vill att han ska se hur fint jag fått det.
Vill att han ska vara stolt över sina barnbarn som har blivit så fina människor.
Vill att han finns kvar här hos mig.
torsdag 21 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar