Saknar

den intellektuella diskussionen, analysen, reflexionen.

Men jag har aldrig haft pojkvänner eller män som levt upp till det.

Jag har alltid valt de som på något vis varit mindre än jag, som om jag inte vågat satsa högre eller så har jag blivit trött på för mycket diskuterande och bara velat ha en snygg kille...:-)

Nej snarare har jag valt de som ytligt tilltalat mig, de som jag skrattat ihop med, som gillar sport och musik ungefär.

Jag valde inte han som läste Tranströmer eller han som brann för klassisk musik, jag valde heller inte han som skrev poesi eller målade tavlor, jag vågade heller inte välja han som var en ung briljant professor. Jag vågade inte, det är sanningen, för jag trodde att han en dag skulle upptäcka att jag inte höll måttet på den intellektuella arenan.

Så mycket lättare att välja den som brinner för sport i olika former (men aldrig golf dock), den som gillar resor och musik och har tillräckligt mycket integritet.

Men just nu ikväll så saknar jag sällskap av någon som faktiskt på ett djupare plan kan diskutera valet.

Jag har visserligen inget sällskap alls ikväll men det erbjudna var liksom ointressant.

Dottern sms:ar att jag är välkommen till statsvetarvalvakan men givetvis tackar jag nej eftersom jag inte tror att jag ska kunna hålla måttet där heller.

Längtar efter utmaning men backar när den dyker upp.

Loser.