Lycklig

Alldeles lycklig.
Inte för att något särskilt hänt utan för att perspektivet när jag ser ett år bakåt säger mig att vi och jag är på väg någonstans.
Mexico nu och för ett år sen.
Så annorlunda och såå mycket bättre !

Jag var inte helt slut när jag kom dit, flygresan var trevlig, sonen och jag har pratat, umgåtts på ett helt nytt sätt. Det händer fortfarande att han biter av en konversation på ett abrupt och kanske något otrevligt sätt men jag är lugnare och går inte igång på det.
Vi har det så mysigt, roligt.
Han får igen uppleva hur vilt främmande människor spontant säger till mig hur mycket de älskar honom (the american way ).
Han blir så omtyckt, människor kommer fram till mig och pratar om hur trevlig han är, hur mycket de tycker om honom. Nyfunna vänner skriver på fb att det är en sorglig dag när han åker hem.

Och man måste förstå, måste ha hängt här länge för att förstå. För en del är sånt här vardagsmat och vanligt.

Inte för oss, inte för honom.

En kväll pratade han helt spontant om sin tourettes och helvetet med det.

Och sista dagen var både han och alla prylar på plats :-).

Och jag, längtar till jobbet. Har kul där också. Det har tagit tid men nu börjar det kännas lite hemma där också.

Gott Nytt År kära vänner !!

Fler underbara dagar..

Mexico igen med sonen.

Nu över julen för att slippa helvetesjulen från förra året.

Och det är lugnt nästan hela tiden. Vi har trevligt för det mesta, vi pratar. Det är en balansgång, som alltid. Vi umgås mycket mer än förra året, på gott och ont men mest på gott faktiskt.
Jag har, efter tio dagar, faktiskt lite långtråkigt och det är ju alldeles underbart :-)