Störningsjouren

Så dj-a förbannad på min förening. Klaga klaga på min son. Ta in störningsjouren pga honom enbart. Men vafan vill ni ha krig så varsegod !
Skickade nyss det här mailet till ordföranden i brf.

"Just nu, klockan 00.45 vaknar jag av höga ljud från gården. Tittar ut och ser människor på en balkong i hörnet 1 tr upp, 32b, de pratar engelska, de skriker och skrattar högt och min nattsömn är störd !
Tidigare idag har jag pratat med grannar i min trapp och hur märkligt är det inte när grannen som bor vägg i vägg eller direkt under oss inte upplevt någon störning, hört musik men inte tyckt det varit något att haka upp sig på. Så olika kan det alltså vara. Så vem får ringa störningsjouren och vem får inte ? Skulle jag t ex gått ut på gården och sagt till nu innan jag ringde ? Är en störning avhängig hur länge den pågår ? Vem avgör det ?
Jag blev väckt och kan inte somna om, kanske det är en del av att bo mitt i stan ? Kanske det är sånt man får leva med eller ?"


Är det verkligen fred vi vill ha...till varje tänkbart pris ?

Italy calling

"Are you still as pretty ?"

Nej mest bara tricky som om jag minns rätt var det som var problemet för dig.

Borde jag kanske ha svarat men det gjorde jag ju inte, för det finns en skärva kvar, en skärva kärlek eller nåja snarare vänskap.

Vill ju komma tillbaka, vill ju vara där hos dig i din vackra trädgård igen. Sitta på terassen, titta på havet, lyssna på vacker italiensk musik och prata med dig.

Vemod, längtan och romantik.

All over again.

Min julafton

Är inget mindre än en golgatavandring.
Nej jag tänker inte låtsas.

Den tillbringades i år med två människor med funktionshinder, den ena, sonen med sin numera omedicinerade adhd/toruettes och så mormor som nästan är blind.

Om man sätter upp det som ett scenario, en ramhandling så kan åtminstone jag fantisera om att den icke-blinda sonen skulle visa lite extra omtanke t ex i form av att gå och möta mormor så hon inte halkar på vägen hit.
Nej, skulle inte tro det eftersom sonen då bestämde sig för att sova resten av julafton eftersom han just kommit på att han inte hade någon julklapp till sin mamma.

Sen följde scener som inte kan återberättas men som för min del bara gick ut på att hålla de andra lugna. En nästan blind och elak mormor som lyckades kalla den 19-åriga sonen för tjock, inte första gången hon kallar någon i min familj för tjock.
Sonen vägrade äta julmat i någon som helst ordning och skapade därigenom total oreda på julbordet. När han inte fick det han ville ha tillräckligt snabbt så sträckte/slängde han sig över bordet. Han for upp ur stolen och slog huvudet så hårt i lampan, som inte hängde rakt över bordet just idag pga iläggsskiva, så att det blev en buckla i lampan. Hans huvud vet jag inget om men givetvis var allt mitt fel.

Mitt i detta kaos som är värre än en dagisgrupp på utflykt så tänker jag att ingen, absolut ingen skulle tro sina ögon eller öron.

För mitt i allt skit sitter jag. Jag som betalat för allt, som handlat, släpat, lagat, ja kort sagt ordnat hela djävla julen.

Jag som inte vill fira jul, jag som avskyr alltihop tvingad ordna och hålla samman för andras skull.

För en mormor som aldrig blir snäll, som älskar att vara provokativ, som inte kan vara tyst förrän jag till slut skriker "lägg av nu", då går hon surt ut och röker och jag tänker på kuvertet med 5000:- hon strax ska få och att jag inte på något vis har förtjänat det här. Och att hon verkligen inte har förtjänat något alls.

För en son som utan medicin inte går att prata med längre, som kommer närmare och närmare något slags socialt sammanbrott.

Och vet ni, jag förstår verkligen inte hur jag orkar, hur jag knappt gråter längre. Jag liksom bara krigar på, går framåt, gräver, skottar, orkar. Har gjort det så länge att jag knappt vet något annat slags liv.

Julafton i fängelse

En ny erfarenhet.

Nejdå, inte för mig.

För barnens pappa, den där skitskallen jag skrivit så mycket om här.
Han som aldrig funnits för sina barn , alltid djävlats med mig.

Ja så nu ger han oss det dät sista ultimata knivhugget.

Han sitter i fängelse sen en dryg månad tillbaka.

Mycket dramatik var det, han blev gripen av polis på Arlanda när han försökte lämna landet.

Så, dottern i Australien kommer inte hem till jul, hon orkar inte, vill inte dras in igen i hans trassliga liv. Hon behåller distansen och stannar därborta. Kanske hon aldrig tänker komma hem pga sin pappa.

När jag inte trodde att livet kunde bli värre, när jag trodde jag fått så mycket en människa kan bära i livet så kom detta.

Så den här julen sitter alltså barnens pappa i fängelse.

God Jul !