Tvärnit och helomvändning

Ja eller hur ska man beskriva att vi gick från att jag var totalt less och funderade på att byta ut min hockeyman mot en statsvetarman (hahaha bara det att statsvetarmannen inte visste om det) till att jag i morgon ska flyga ner till Skåne och träffa hans föräldrar.

Herregud arma svaga ynkliga människa !

Nej så är det ju inte, jag är kanske svag men också väldigt förälskad i honom och kanske att jag sakta men säkert lär mig att allt inte händer exakt som jag vill ha det och att alla andra inte uppför sig exakt som jag.

Insikt.

Yes och i morgon Skåne (sd-land, ja jag vet men just den här kommunen låg lågt när det gäller det så det ska nog gå bra...:-))

Hurra hurra för mig för idag är det min födelseda´

Jo så är det och för första gången i hela mitt liv (och det är inte försumbart...:-) så blev jag inte gratulerad på morgonen.

Kändes lite konstigt men det var ju självvalt eftersom jag sov i min lilla lgh i Stockholm helt själv.

Vi var ute med jobbet igår så det fick helt enkelt bli så.

Självrannsakan ?

Vems fel är det att SD kom in i riksdagen ?

Alla ropar SKAM.

Skäms alla sd-röstare, jomen tror ni verkligen att de skäms, tror ni det ?

Jag tror snarare att de bara känner sig ännu mer säkra på sitt val och ännu mer frustrerade över detta etablissemang som bara skriker "vargen kommer".

Kanske att vargen kommit men sluta prata om skam, börja istället prata om självkritik.

För det finns ju ett skäl till att SD hittat sina väljare.

Peter Esaiasson

Just my type of man...

Japp så är det, tycker han är både snygg och intellektuell.

Men så har jag alltid varit svag för statsvetare, det är liksom så himla sexigt med män som har koll på den politiska analysen.

Jodå jag har läst statskunskap och jodå det fanns en del intressanta män där.

Så om jag nu konstaterat det, vad ska jag med en fd hockeyspelare till då ?

Saknar

den intellektuella diskussionen, analysen, reflexionen.

Men jag har aldrig haft pojkvänner eller män som levt upp till det.

Jag har alltid valt de som på något vis varit mindre än jag, som om jag inte vågat satsa högre eller så har jag blivit trött på för mycket diskuterande och bara velat ha en snygg kille...:-)

Nej snarare har jag valt de som ytligt tilltalat mig, de som jag skrattat ihop med, som gillar sport och musik ungefär.

Jag valde inte han som läste Tranströmer eller han som brann för klassisk musik, jag valde heller inte han som skrev poesi eller målade tavlor, jag vågade heller inte välja han som var en ung briljant professor. Jag vågade inte, det är sanningen, för jag trodde att han en dag skulle upptäcka att jag inte höll måttet på den intellektuella arenan.

Så mycket lättare att välja den som brinner för sport i olika former (men aldrig golf dock), den som gillar resor och musik och har tillräckligt mycket integritet.

Men just nu ikväll så saknar jag sällskap av någon som faktiskt på ett djupare plan kan diskutera valet.

Jag har visserligen inget sällskap alls ikväll men det erbjudna var liksom ointressant.

Dottern sms:ar att jag är välkommen till statsvetarvalvakan men givetvis tackar jag nej eftersom jag inte tror att jag ska kunna hålla måttet där heller.

Längtar efter utmaning men backar när den dyker upp.

Loser.

Valvaka hos statsvetarfamiljen

Dottern är på valvaka hos "Familjen statsvetare" och jag är faktiskt lite avundsjuk på det.
Hade gärna suttit där och deltagit i den intellektuella diskussionen och analysen av valet.

Jo minsann hennes svärfar är en välkänd professor i Statskunskap och hennes svärmor var väl nästan professor, åtminstone adjungerad sådan tror jag.

Själv fick jag en inbjudan till den mer folkliga valvakan som moderaterna håller här i stan, never sa jag, jag behåller för mig själv vem jag röstar på och skulle aldrig drömma om att visa upp mig på deras valvaka.

Jag bad dottern sms:a mig lite intelligenta kommentarer men har hittills inte hört något så jag får väl nöja mig med tv och alla statsvetare som kommenterar där istället.

Har en biljett över

Så skrev jag nyss på Blocket.

Har en biljett över till...

Hela mitt liv kunde jag lika gärna skriva.

Varför annonserar jag inte efter en ny pojkvän istället för att sälja delar av mitt liv på Blocket så fort han kommer på att nåt annat kommer emellan.

Först hade han glömt och kunde inte, sen ändrade han sig när jag blev ledsen men nu känns det inget roligt alls att gå med någon som liksom "ställer upp". Men jag behöver inte någon som ställer upp jag behöver någon som vill !!

Så nu tänker jag gå själv istället, och när det känns bättre så får man nog fundera över vad man håller fast vid.

Förr kunde jag skriva vad som helst

Numera cencurerar jag mig själv för att jag träffar fler och fler människor irl som vet vem jag är.

Jag tror inte så många läser här men blotta tanken på det får mig att hålla tillbaka och inte längre skriva ner mina tankar och det är ju lite synd.

Så förr hade jag antagligen skrivit ett inlägg om att jag precis tackat nej till en dejt med en gammal älskare i morgon kväll med ett långt sms där jag förklarade att jag faktiskt tänkte vara rädd om min relation och inte äventyra den på något sätt.

Och nu överväger jag att ändra mig eftersom han som jag så fint tar hänsyn till, obviously inte riktigt tar samma hänsyn till mig. Nåja han är bara på jobbmiddag och har inte hört av sig på flera timmar. Så om han missar att skicka ett godnattsms så tänker jag nog om i morgon.

Och ja jag vet att jag är dj-igt omogen och så.

Yrkesfok eller tjänstefolk

Ja så är det ju.

Rot-avdrag kan du använda när du anlitar yrkesfolk och Rut-avdraget kan du använda när du anlitar tjänstefolk.

Jojo, så pratas det, rut är för sånt som vi borde klara själva, det andra krävs det ju minsann yrkeskunnigt fok för.

Minsann.

Så när jag anlitade snickare för att montera alla mina IKEA-garderober och kunde utnyttja rot-avdraget så var det alltså inget jag kunde klara själv.

Undrar vad Kamprad skulle säga om det ?

Eller målaren som tapetserat så fint här hemma, men det anses väl inte så svårt egentligen ?
Borde vi väl klara själva, borde väl inte subventioneras med skattemedel, ÄVEN om det genererar arbete.

För det är ju här nånstans som många enligt min mening helt sladdar fel.

Det är liksom nån slags definition av riktigt arbete och sånt som vi som sagt borde klara själva.

Jag kan ärligt talat göra det mesta själv men då får jag ju för fan ta tjänstledigt ett par månader eller jovisst betala vad det kostar.

Ja jag köper det resonemanget om vi slutar göra skillnad på ROT och RUT.

"Jag älskar dig inte"

Det är alltså titeln på Christinas bok som jag precis nyss läst ut.

Den var stark, intensiv, stundtals smärtsam men jag läste den ändå ganska lätt om hjärtat, kanske för att jag känner henne och inte kan låta bli att se paralleller i liv och tänka att, jo det är hårt men sen blir det bra.

Det är mycket igenkänning, på väldigt många olika plan.

Jag skulle vilja citera några rader här som berörde mig mer än något annat, eller kanske snarare talade till mig men jag vet inte om det är så lämpligt, det är i slutet av boken och kanske ska jag vänta ett tag.

Den talar till mig, den ropar saker, den ger mig mycket att reflektera över även om jag just nu är mitt i en relation.

Eller kanske just därför.

Jag vet bara att jag vill säga att jag tycker att ni ska läsa den för den är så oerhört välskriven och har ett språk som är fantastiskt levande och på Christinas releaseparty sa förläggaren som tog in hennes bok att "Christina är vår nästa stora författare".

Smaka på den.

Nytt liv

Egentligen har jag bara flyttat men det är så otroligt mycket mer än en ny adress.

Det är verkligen ett nytt liv.

Tidigare har jag bott i ett stort hus i två plan där vi för längesen liksom tappat kontakten och skickar sms istället för att gå uppför eller nedför trappan för att prata.

Nu är vi nära varann, vi pratar, byter några ord helt lättsamt.

Sonen springer ner till affären och handlar lite. Så himla enkelt.

Vi behöver inte storhandla, vi har en stor affär ca 200 meter bort, vi har allt inom 2-3 minuters gångavstånd.

Jag tvättar i tvättstugan, kommer upp med en kasse till sonen och en kasse till dottern, in i deras rum och så var det klart.
Förut i den stora supereffektiva tvättstugan stod jag med ett tvättberg jämt och tjatade på att de skulle ta hand om sina egna kläder vilket ju inte hände.

Allt är nära och enkelt, jag gillar den här lilla ytan, längtar inte efter mer förvaring, längtar efter färre saker, vill inte ha mer än vad som ryms här, känns så skönt att återta kontrollen över våra tillhörigheter.

Och inget mera läsa av fjärrvärme eller vatten eller...ja alltid var det nåt, och inget mer skotta snö eller klippa gräs eller rensa ogräs eller fönster som inte går att öppna eller fasader som måste målas, panel som måste bytas...klart det är ett nytt liv.

Mitt nya liv.