Tricky Tricky but pretty pretty

Är det möjligt att det vänder nu ?

2012-01-29T19:14:00.002Z

Kan det vara så ?

Sonen har fått en inneboende, en kille i innebandylaget.

Åh vad jag önskar att det går bra, han får både en kompis och nån som ser till honom,

Han flyttade in i dag, jag kom dit på eftermiddagen för att säga hej och hämta smutstvätt (sonens alltså).
Då säger han, men jag kan fixa det där (tvätten alltså) och jag är nästan beredd att säga att han inte behöver betala en krona för att bo där, han kan få betalt istället.

Snälla gode gud, se till oss nu.

Plötsligt mår jag så bra

2012-01-22T19:00:00.003Z

Det beror framförallt på att sonen verkar må bra, bor i sin egen lägenhet och går iallafall i skolan ibland.

Sen har jag dessutom umgåtts mycket med olika vänner och känner nån slags liten islossning där.

Ser livets möjligheter på ett helt annat sätt idag.

Tänk vad lite lugn och gapskratt kan göra.

Och jag lever, det är inte alla som gör det längre. Det finns all anledning att känna glädje över att vara vid liv.

Insikter

2012-01-04T20:53:00.002Z

Träffar väninnor som säger så många kloka saker och senare på kvällen tänker jag att det är jag som är den icke-kloka.
Det är jag som måste ändra mig, bestämma mig för att jag är värd mer och bättre.

Det är jag som måste måste måste....men samtidigt har jag så mycket sorg i mitt liv att jag inte orkar med mer just nu.

Genomskinligt på sociala medier

2011-12-28T10:48:00.002Z

Allt detta roliga, givande, utvecklande och cirkelvidgande som sociala medier ibland är kräver dock en stark själ.
En god självkänsla sitter inte i vägen.

Men här hos mig är det dessa dagar en bristvara.

Jag vet att jag är för trött, för sliten, t o m alldeles utsliten.

Och i den tröttheten är det inte lätt att stå rak, orka vara stark och opåverkad av att bli bortvald, bortglömd.

Att se människor jag bjudit in till nyår knappt bemöda sig med att svara men samtidigt göra upp planer med andra gör mig faktiskt ganska ledsen.
Så just nu är jag ganska trött på det men loggar ändå tvångsmässigt in på fb och twitter hela tiden.

Självplågeri.

Stark men orkar ändå inte jämt

2011-12-27T23:27:00.001Z

Jag har liksom inget skydd, inget hårt skal alls.
Jag är så mycket skörare än vad man kanske tror.
Jag är stark men min styrka ska räcka till så fruktansvärt mycket.
Jag vill inte vara stark jämt, jag vill få vara svag ibland också utan att världen ramlar sönder för det.

Mamma gråter på julafton

2011-12-25T10:04:00.004Z

Hur många gånger har vi inte läst eller hört de patetiska raderna.

Vi ser framför oss en uppspeedad mamma som gråter över misslyckad knäck eller egentligen att inget lever upp till förväntningarna.
Att barnen inte är sådär glada att det väger upp allt slit.
Vi tycker inte synd om henne, hon har liksom satt sig själv där, där hon nu sitter och gråter,

Den här mamman gråter väl ungefär av samma skäl men på en helt annan nivå.
Men hon har inte satt sig själv där, hon har gjort allt för att komma därifrån, för att sänka alla förväntningar, skruvat ner, skruvat av.

Den enda lilla hon ville uppnå på julafton var en enkel julfrukost med de två barnen, 18 och 20 innan de for vidare till pappans stora glada släkt för att fira jul i tre dagar.
Inget hemlagat, inget som måste uppskattas och berömmas.

Köpt gröt som värms, ett bord som dukas vackert, tända ljus.

I 45 minuter försöker hon sen försiktigt och med finaste silkesvantar väcka sonen.
Köpegröten bränner fast i kastrullen.
Vanmakten kryper i kroppen.
Dottern ser allt och mamman ser och känner hur det sakta byggs upp en aggression mot sonen hos dottern så hon gör allt för att blidka en storasyster som för länge sen fått nog.

Hon säger med sin allra mjukaste röst "det är julafton hjärtat" men sonen skriker bara något hon inte kan tyda men som mycket tydligt ska tolkas "gå ut, stäng dörren, låt mig vara".

Mamman vill inte ge upp, inte just denna morgon, inte på julafton.

Hon känner hur det blöder inom henne nu, hur hon inte orkar stå emot sorgen som väller upp. Sorgen över detta omöjliga liv, sorgen över ett barn som alldeles för ofta slår sönder allt hon försöker vårda. Som bara en liten liten stund av gemenskap på julafton.

Efter en timme sätter sig mamman och dottern vid bordet och börjar äta.
Hur kan sorg göra så fysiskt ont ?
Hon vet nu att sorg verkligen kan värka i hjärtat.

Bakom ögonlocken rullar alla vidrigt sockerdrypande uppdateringar på facebook om alla dessa familjer som nu samlas på julen.

Sonen kommer upp och är arg för att de börjat utan honom, givetvis. Det visste hon att han skulle bli och hon visste också att det skulle fortsätta med en diskussion om att hon inte hade väckt honom. En helt omöjlig diskussion eftersom hans regler och verklighetsuppfattning inte delas av människor i allmänhet.

Dottern har fått nog nu och gör sig ett ärende till köksbänken där han står. Mamman vet att hon helst av allt vill slå till honom nu och hon förstår det också. Han är så grymt otrevlig i denna stund. Men hon ser också smärtan hos sonen, smärtan i att han inte är som alla vill att han ska vara. Den där smärtan han haft sen han var liten. Den där smärtan som flera gånger fått honom att inte vilja leva längre.

Och sorgen just då, på julafton, tar över med en sån kraft att hon inte förmår hejda den, trots all träning genom åren.

Hon sitter vid köksbordet och tårarna rinner ner i köpegröten.

Sonen ser och blir helt stilla. Han stillar sig för att hans skuld nu tar över, hans skuld för att mamma är ledsen, den hon oftast lyckats dölja för att han inte behöver mer skuld att bära.

Till slut blir det en liten liten stund av tyst sorglig skuldtyngd gemenskap på julafton.

Och för henne kan det minnet så småningom förvandlas till en fin liten stilla stund för så har hon gjort med minnen så många gånger.
Det är hennes sätt att överleva.

Men vad mammas gråt gör för barnens minnen, det vet hon inte.

Den största skammen

2011-12-24T18:25:00.001Z

Är inte att inte vara bjuden på nån fest på nyår.

Den största skammen är att bjuda in till fest och uppleva att nästan alla har något annat, bättre, roligare att göra.

En sydfransk affär

2011-12-03T23:09:00.002Z

A walk down memory lane.

Ser filmen om passion och galenskap och det finns skrämmande mycket jag känner igen.

Allt jag offrat för passionen.

Hur det brunnit i mig på mer än ett sätt och vilka konsekvenser denna eld fått, både för mig och för andra.

Skrämmande.

Sen ska jag skaffa mig en intellektuell man

2011-11-13T18:31:00.004Z

En man som jag kan prata om sånt man förmodligen har lust att prata om när man blir äldre.
Alltså jag har trott hela livet att jag är rätt så intellektuell och allmänbildad.
Vem har jag försökt lura ?

Jag är så fruktansvärt ointresserad av seiösa diskussioner att jag skäms att erkänna det.

Jag är en ytlig person som mest bara vill flumma runt och ha kul.

Antagligen för att jag så himla sällan har kul, kanske för att mitt liv för det mesta är så dj-a gravallvarligt, bokstavligen, så att jag inte orkar mer allvar.

Kanske har jag blivit helt allergisk mot allt allvar som inte är tvunget?

Dottern som oftast umgås med "Familjen statsvetare

" är emellanåt lite krävande och försöker verkligen diskutera men jag orkar liksom inte.

Men som sagt, sen, när jag tröttnat på allt annat så tror jag att jag kan ta upp det där igen.

Men än så länge är jag så nöjd med min ointellektuella hockeyman.
Vi behöver inte prata så mycket.
Han håller om mig, han killar mig i håret, han doftar och känns som en man.

Det är stenålder och jag är hur nöjd som helst !

Lugnet har lagt sig

2011-10-01T12:05:00.002+01:00

Sitter i solen på balkongen och spelar wordfued.

Tänker på sonen som antagligen varit vaken hela natten och nu sover (bort ?) hela dagen.
Men det gör mig inte så mycket nu att tänka på det, jag kan ändå inte göra så mycket åt det. Det kunde jag inte när han bodde hemma heller men nu kan jag sova lugnt på natten, jag slipper så mycket stress så plötsligt kan jag se honom och hans liv på ett annat sätt.
Jag tänker på att han varken missbrukar eller sysslar med kriminalitet.
Han går visserligen inte så mycket till skolan men han går och handlar och han lagar mat, han duschar och byter till rena kläder.

Han överlever och jag överlever, vi har det rätt lugnt båda två för första gången på väldigt många år.

Man kan skapa sig ett liv utan ett gymnasiebetyg också.

Huvudsaken är faktiskt att han lever och mår lite bättre.

Ett himmelrike för en klisaga

2011-09-10T22:19:00.002+01:00

Det är bara några år som det bästa sonen visste var att jag gjorde klisaga när han skulle sova.
Det betydde att jag ritade en saga på hans rygg.

Känns just nu som det var hundra år sen.

Nu är det "rör mig inte" som gäller och så dj-a mycket saknad att jag ibland inte vet hur jag ska överleva.

Kanske jag inte ska överleva, kanske det är över nu.

Kanske jag gjort mitt nu, kanske jag inte gjorde det som var mitt.

Känner så ofta att jag aldrig hann med, aldrig hann njuta av livet med barnen.

Jag bara kämpade på hela tiden och längtade efter lugn och ro.

Nu är det lugn och ro, tomhet, saknad och total djävla ångest.

Reclaimar mitt liv nu !

2011-08-26T18:14:00.002+01:00

Dotter flyttat till Lund och nu har jag precis fixat egen lägenhet åt sonen.

Ja, fixat och fixat, jag har betalat en massa pengar helt enkelt.

Det handlar om mitt liv nu, jag måste överleva för hur ska sonen göra det utan mig ?

Det är som på flyget, se till att du får syre själv först, innan du hjälper ditt barn.

Känns som jag får vingar ungefär, kan flyga vart jag vill nu.

Sonen flyttar till lägenhet i ett hus som är känt för två saker, ljudisolerade lägenheter och ingen i huset är över 25 år. Jag OCH han kan vara lugna, ingen kommer att bli störd av hans ljud, hans tics.

Vi kommer båda att må mycket bättre.

Tråkmånsar

2011-07-20T22:57:00.002+01:00

Inser att jag har fel människor omkring mig.

Människor som saknar energi och allt möjligt annat för den delen.

Hookar upp med två gamla vänner för middagnpå mysigt ställe med livemusik.

När bandet börjar spela vid 22 så börjar båda gäspa och vill gå hem och jag känner mig som 22 typ med all livsenergi i behåll.

Det var mer som hände under kvällen som gjorde mig ledsen, sånt som föranledde den ena av mina vänner att säga
" du är väldigt openminded när det gäller det mesta" .

Jag tycker nu inte att man måste vara så djäkla openminded för att prata med nya människor !!

Saknade andra vänner ikväll !

Kärlekslöst

2011-07-12T19:03:00.002+01:00

Inser hur kärlekslöst jag levt.

En klok vän säger " du går igång på den som säger att han älskar dig och samtidigt avvisar dig".

Och jag gråter i timmar för jag ser ett ohyggligt mönster.

Och jag förstår ju varför, jag växte ju upp med det.

Så jag gråter över mitt liv men inte över honom.

Jag låtsas att det inte är slut

2011-07-11T20:56:00.002+01:00

Det är nämligen enda sättet att överleva.

Saknar honom så jag känner mig sjuk.

Så var det äntligen slut

2011-07-09T14:07:00.002+01:00

I måndags firade vi att det var tre år sedan vi träffades första gången.

Det har varit tre svåra tunga år med korta glimtar av lycka.

Nej det har inte varit värt det, sorgligt att det tagit så lång tid att inse det bara.

Nu är det äntligen slut på riktigt.

Jag gråter, sörjer och raderar allt.

Men faller inte ner i bitterhet, säger inget dumt, håller huvudet högt.

"Du har så mycket livsglädje, så mycket energi och vill så mycket och det har inte jag"

Och han har rätt, han är en annan slags människa och vi var aldrig gjorda för varann.

Ibland är jag så liten

2011-06-21T22:07:00.006+01:00

Och vill bara ligga i nåns famn.

Nu är jag ju lite lyckligt lottad som har en famn att ligga i då och då om inte så ofta som jag skulle vilja.

Men ibland när det varit tufft på olika sätt så är det så gudomligt skönt att få ligga på hans arm och småprata medan han killar mig i håret.

Men också så himla skönt när han hjälper mig med att fixa saker som t ex att ringa supporten hos comhem, sånt jag hatar och han är lite road av.

Och jag känner mig verkligen inte förminskad en sekund.

Allt ansvar jag burit på mina axlar under så lång tid gör att jag nog inte kommer känna mig förminskad under den här livstiden hur mycket hjälp och stöd jag än skulle få.

Fy skam fy skam

2011-06-10T17:54:00.001+01:00

...för ingen ville ha han (eller henne då).

Hur i helvete kan den dumma lilla melodin börja spela i mitt huvud bara för att det är fredag, 25 grader varmt och jag sitter ensam på min balkong.

Men innerst inne är det ju så det känns.

Hade gärna gått ner på stan och suttit på nån uteservering men ingen jag känner har tid eller lust. Helt rubbat, jag har frågat två men ärligt talat har jag inga fler som jag har lust att fråga.

Detta liv

2011-06-03T22:10:00.002+01:00

Just när jag skrivit att jag var lycklig fick jag ett sms om att barnens älskade kusin fått en stroke och ligger på sjukhus.

Den underbaraste killen av alla. Han som kom och brydde sig, hängde med sonen när barnens pappa fick en psykos och låg på sjukhus.

Faktiskt en av de finaste unga människor jag känner.

Så nu är jag inte lycklig, nu är jag bara ledsen.

Lycklig

2011-06-03T21:31:00.001+01:00

Ja just nu är jag det.

Sonen på datalan i tre dagar.

Jag och kärleken åker på golfsemester i två dagar.

Förväntansfull som ett litet barn just nu.

Vill bara älska honom !

Sköna lirare

2011-05-29T19:59:00.003+01:00

Kom precis på det.

Jag gillar sköna lirare.
Jag gillar inte perfekta människor.

Jag gillar människor med fel och brister.

Ändå älskar jag att Stenmark vinner Mästarnas mästare men det är Anders Limpar som är en grymt skön lirare.

Facebookar lite med en otroligt skön lirare jag nyligen la till, en som jag nog inte riktigt tyckte höll måttet då, för hundra år sen när jag föredrog det perfekta.

Jag gillar verkligen mig själv så mycket mer nuförtiden !

Öva på att låta ångesten finnas

2011-05-28T19:56:00.002+01:00

Men ni hör ju hur hemskt det låter.

Men visst nu ska jag vara duktig flicka så jag får beröm av terapeuten nästa gång vi ses.
Jo vi har ju våra olika drivkrafter...

Men jag har alltså som en ev mina hemuppgifter att låta ångesten finnas. Att INTE äta, dricka eller kontrollfreaka bort den.
Låta den vara, inte agera.

Djup utandning här nu, nästan profylaxdjävlaandning.

Han ska på 40-årsfest (!).

Jamen vafan jag har fyllt 50, han är några år yngre och nu ska han alltså på nån dj-a 40-årsfest, umgås med folk födda på 70-talet...

Och just idag fick jag ett kräkanfall när jag provade kläder och kände mig så fruktansvärt dallrig, rynkig och skrynklig där i provrummet.

Såvisst, jag lutar mig lugnt tillbaka och bryr mig inte ett smack om att han just nu säkert har nån skitsnygg 38-årig nyskild superkvinna till bordet...

Ångest ångest ångest.....

Men vem fan tycker att det är snyggt ???

2011-05-26T21:42:00.003+01:00

Tittar på svt debatt om skönhetsoperationer eller snarast användandet av botox mm.

På ena sidan står "duckfacekvinnorna" och de är så sjukt fula med sina ankläppar så jag häpnar.

Jag förstår det inte.

Jag förstår lyft och liknande vilket inte betyder att jag tycker det är ok men nånstans finns det ett uns av förståelse.

Men dessa överdimensionerade läppar är ju bara skitfula.

Mera skratt

2011-05-26T16:42:00.001+01:00

Inspirerad av en annan bloggare, förlåt att jag inte länkar men ipaden är inte gjord för sånt.

Längtar efter umgänget med gapskratt, längtar öht efter mer skratt och mindre allvar.

Så mycket jag vill göra men har faktiskt ingen att göra allt det där med.

Önskedrömmen vore några väninnor med gapskratt i magen, pengar på banken och solsken i blick.

Med dem skulle jag göra allt det där roliga jag nu inte gör.

Som att dansa sig svettig och glad på Soultrain på lördag, klubb för 35+ och musik från förr.

Eller bara hänga på stan dricka lite vin, flamsa och tramsa, eller åka till Barcelona, Ibiza eller var som helst.

Inte jag och en väninna utan fler.

Jag har gapskratt i magen , pengar på banken och solsken i blick men jag umgås inte med andra som är lika.

Det är alltid nåt som kommer i vägen, en man, ett barn, pengabrist.

Och mitt liv kommer inte tillbaka.

Gamla bekanta dyker upp på facebook

2011-05-15T20:49:00.002+01:00

Så många känslor och tankar.

Människor från förr.

Hon från universitetet som var fräck och rolig att umgås med men som hade åkt räkmacka från barndomen, som var kusligt skicklig på att alltid hitta pojkvänner med väldigt gott om pengar. Nu tror jag inte längre att det var en slump. Hon som nu bor i finaste huset i finaste förorten och skriver extremt nedsättande inlägg om att behöva åka tunnelbana. Känner bara motvilja.

Hon, fd utvikningsbruden, lite lätt korkad då för hundra år sen. Nu en varm charmig människa som jag omedelbart känner kärlek till.

Så olika så annorlunda.

Och ja jo, jag är också en annan än jag var då.

Älska

2011-05-01T12:28:00.002+01:00

Att dagen igår blev en underbar dag med reunion, vänner, skratt, sol ute och inne på alla sätt.

Kärleken satt uppe och väntade in min tonåring så jag fick sova.
Så lugn har jag inte varit på väldigt länge, hörde när han kom men somnade om direkt, trygg med att någon vakade över oss.

Det var kärlek på riktigt.

Så idag är jag lugn och lycklig, för en stund i alla fall och mer begär jag inte.

Hata

2011-04-26T19:13:00.002+01:00

Just nu hatar jag det mesta i mitt liv.

Högljudda tics omöjliggör ett normalt liv.
Kan inte titta på tv, inte läsa, inte prata i telefon.

Det är som att försöka bo mitt i en jordbävning och le och låtsas att allt är ok.

Det är det ju inte.

Och mannen är inte mannen i mitt liv.
Varför i helvete har jag så svårt att acceptera det och släppa taget ?

Det gör så ont i hjärtat.

På riktigt.

Alla dessa förlorade vänner

2011-04-15T19:51:00.002+01:00

En gammal förlorad vän dyker upp på fb och jag gråter nästan över alla förlorade år.

Jag minns exakt, vi blev verkligen ovänner men nu känns det så onödigt, så förlorat.
Vi kunde verkligen prata om allt och gav varann så mycket.

Vi var så lika och ändå skilde det en avgrund, det var den avgrunden som skilde oss åt.

Nu ska vi ses i påsk.

Kanske har vi blivit äldre och lugnare, kanske kan vi hitta vänskap igen.

Och en annan nära vän som jag idag funderat över om det är dags att stryka streck över ?

Hon som lånat pengar år efter år och nu är uppe i ansenliga summor. Jo hon har och har haft det svårt och jag har alltid ställt upp och stöttat. Hon har ibland fått pengar i krissituationer och ibland bett om att få låna. Det hon fått har jag gett och inte fört bok över men det hon bett om att få låna är nu uppe i sådär 35.000:-.

Det blir så svårt med vänskap och pengar för det är inte enkelt att se henne handla saker när det liksom är mina pengar.

Jag är inte jätterik, jag har det bra, jag jobbar ihop mina pengar och det är väl just det.

Och alla andra förlorade vänner, alla de man träffar en kort tid, känner gemenskap med men som inte finns i ett naturligt sammanhang längre och alltså måste kontaktas, bokas in.

Så trött på att inget någonsin är enkelt och självklart.

Lycka är

2011-04-13T19:43:00.002+01:00

En pytteliten lägenhet att fly till efter ännu en sömnlös natt med en nästan vuxen son.

Efter ännu en mardrömsnatt.

Nu ska jag sova och orka för oss alla.

Längta lite mindre

2011-04-10T20:27:00.003+01:00

Det går en tid, jag har varit borta, han vill ses och jag säger nej, till min egen stora förvåning.

Men för lite närhet avskärmar.

Det är när vi varit tillsammans som jag längtar som mest men sen klingar det av dag för dag.

Nu funderar jag på att stänga av för gott.

Spela golf istället.

Why not ?

Han tar livet av mig

2011-04-06T00:59:00.002+01:00

Kan inte sova.

Som så många nätter är jag vaken. Klockan är över två. Dödstrött men jag har en nästan vuxen son som inte sover.
Som låter hela tiden, väsnas.

Jag har så ont i hjärtat.

Ni som tror ni har problem ni vet fan ingenting.

Fotbollsderby

2011-04-04T19:07:00.002+01:00

Herregud nu får jag öva så det räcker på att låta ångesten peaka.

Sonen är på fotbollsderbyt på Råsunda utan en fungerande mobiltelefon, han och två kompisar.

Oro och jag kan verkligen inte göra något.

Ångest.

Öva.

I väntrummet

2011-04-04T16:54:00.002+01:00

hos terapeuten funderar jag på vad av allt tungt jag ska prata om idag...

45 minuter är för kort, för lite tid, tror jag lätt skulle kunna gå en timme om dagen.

Världens bästa storasyster

2011-04-03T19:29:00.002+01:00

Har min son.

Hela sin lediga helg har hon tillbringat med att göra om i hans rum.

Shoppat nytt på IKEA och monterat ihop allt.

Hon är en syster av guld och med ett hjärta större än störst.

Allt är mycket bättre

2011-04-01T18:13:00.003+01:00

Har börjat i terapi, skönt.

Har blivit erbjuden nytt jobb, eller nej inte riktigt men kontaktad av rekryterare och befunnen värdig att gå vidare till steg 2.

Kärleken tar initiativ till att ses mer än en gång i veckan.

Sonen bor hos en kompis mer och mer, verkar trivas bra med det, jag med.

Har börjat på golfkurs och det är skitkul, sysselsättning ordnad liksom.

Var på underbart härligt kvinnligt chefsnätverk.

Så då skiter jag i att jag numera pratar med min bror via advokat och att mamma inte är nåt stöd att räkna med.

Jag skiter också i att en "vän" på facebook bjuder in andra men inte mig trots att jag borde ingå i begreppet "fotbollsmorsor" alltså jag förstår inte ens att hon utesluter mig då det liksom är mitt sammanhang.

Men som sagt jag skiter i det, jag har andra bättre vänner.

Tänk om han hoppar ?

2011-03-19T23:59:00.002Z

Sonen står på balkongen och ticsar.

Absolut ingen i huset missar det.

Han hoppar, han slår i räcket och väggen så hela huset skakar.

Grannar kommer ut och frågar vad som händer.

Och jag kan bara tänka att snart hoppar han, snart hoppar mitt älskade barn för att han inte orkar leva med de där djävla ticsen längre.

Hata.

Sven-Ingvars

2011-03-19T22:09:00.000Z

Jag bara älskar dem.

Såg dem ikväll och känner mig fortfarande helt lycklig.

Ännu en milstolpe

2011-03-15T21:26:00.002Z

Ikväll har jag gjort något jag nästan svurit på att jag aldrig skulle göra.

Jag har börjat på en golfkurs.

Finns nästan ingen som varit så anti som jag men återigen har facebook förändrat mitt liv.

Så mycket inspiration jag får av att få små inblickar i andras liv, det är helt fantastiskt vilken inverkan det får på mitt eget.

Jag är fascinerad och väldigt glad.

Det var absolut skitkul och vi hade en helt underbar golftränare, charmig, duktig och lagom hård.

Elak mamma blir en elak mormor

2011-03-12T14:33:00.002Z

Ja jag vet att det är en förfärlig rubrik.

Önskar att det inte var sant men det är det och nu har jag sagt ifrån rejält.

Jag har låtit henne vara elak mot mig i större delen av mitt liv, det har funnits ett tungt beroende de senaste 20 åren när hon hjälpt mig med barnen men nu räcker det.

För nu har hon passerat alla gränser för ett anständigt beteende.

Hon har kallat sitt barnbarn för hemska saker, ett barnbarn som stått henne så nära, ett barnbarn som alltid brytt sig mer om mormor än någon annan, ett barnbarn som är världens gulligaste tjej har hon kallat för saker som egoistisk, oempatisk och tjock, ja ni läste rätt, hon har kallat henne tjock på ett nedsättande oxh anklagande sätt.
Där gick min gräns, där tog det slut, där tog allt mitt tålamod och överseende slut.

Djävla elaka käring.

Letar terapeut

2011-02-28T20:40:00.002Z

Ja det är väl inte så oväntat.

Långtifrån första gången.

Snarare är det nog så att jag gått mer i terapi än de flesta jag känner...och ändå är jag inte mer hel än så här.

Sorgligt som fan är det och nu har jag surfat runt på olika sidor i jakt på en parterapeut men plötsligt känner jag ett sånt sug efter att få gå själv, att få hela mig själv, att få stopp på det där blödande hjärtat och de svarta djupa hålen i själen.

Kanske är det inte alls min relation jag ska rädda.

Kanske är det mig själv.

Andreas Kleerup

2011-02-18T21:42:00.002Z

Åhh snälla svt, kan ni sända kvällens avsnitt av Skavlan varje kväll på bästa sändningstid eller det räcker med sista 10 minuterna med Andreas Kleerup.
Snälla svt sänd den del där han sitter med sina tics och sitt annorlunda sätt och där Skavlan berättar att Kleerup har adhd.

Annorlunda gulliga Kleerup, förstå att min son behöver se detta hur många gånger som helst !

Gråtande skakande

2011-02-15T13:25:00.002Z

så låg jag i hans famn igår på Alla Hjärtans dag och den dagen kommer alltid finnas kvar i mig som ett oerhört blandat smärtsamt och kärleksfullt minne.

Jag lät all sorg över sonen äntligen komma ut, jag vågade låta gråten komma för att det fanns någon som höll om mig och sa " jag är här nu".
Jag grät av ångest och sorg och somnade till slut i en varm famn.

Men idag sitter jag här med min sorg, min panik och mina tårar och flyr verkligheten, kan inte jobba, inte tänka, ingenting.

Jag har packat en väska åt sonen, han måste bo hos sin pappa några dagar. Hans tics är så högljudda att fler grannar klagar, mormors grannar klagar, han/vi kan inte bo nånstans snart. Eller jo vi får flytta till ett eget hus igen men kanske var det flytten hit och stressen kring det som triggade igång ticsen och vad händer om vi flyttar igen och jag vill ju verkligen inte bo i hus igen och får ångest över allt jag måste klara av.

Det är så fruktansvärt och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.

Jag vet att han kommer bli arg och ledsen, han vill absolut inte till pappa och jag vet inte ens hur jag ska få honom att åka iväg.

Och han är inte liten längre, han fyller 18 år i år och jag känner marken gunga, mitt liv som fan aldrig blir mitt liv. Mitt liv som handlat om honom så länge och som det känns nu kommer att fortsätta göra det i all oändlighet.

Men jag håller på att gå fullständigt sönder.

Skidåkning

2011-02-11T16:49:00.002Z

Förra helgen bara bestämde jag mig.

Jag klev in i sportaffären och sa att jag behövde allt man behöver för att åka längdskidor, det tog 2 timmar av ett otroligt utprovande av skidor, herregud jag trodde man bara valde ett par utifrån längd, vikt och vana. Det var grymt mer komplicerat än så.
Sen klev jag vidare till klädavdelningen och sa "jag behöver allt" så det blev underställ, lager 2 och lager 3 och...ja ni fattar. Så lite valla, skidfodral och vips, nu kan jag åka skidor.

Eller nej det var just det, krävs en viss teknik också.
Förra helgen var det isigt och halt, tog 100 meter så vurpade jag på plan mark och slog i svanskotan....men jag kämpade på och det blev 5 km och det var så himla härligt.
Sen att jag knappt kunnat gå på hela veckan pga träningsvärk gör inget alls.

Men idag var det nysnö och jag hade helt fel valla och fick liksom staka i nerförsbackarna, jag hade fel valla på bilen också och halkade ner i ett dike på parkeringen. Men fick då uppleva den där lyckokänslan när folk bara är så underbart gulligt hjälpsamma så det gjorde faktiskt ingenting.

Åh vad jag längtar ut igen.

Ingen manlig förebild

2011-01-29T21:03:00.002Z

Ja ni känner igen uttrycket.

Små pojkar som växer upp utan en manlig förebild går det inte alltid så bra för.

Eller ?

Hur går det för pojkar som växer upp med en usel manlig förebild då ?

Hur går det för pojkar som har en pappa som sitter i fängelse eller har en mental sjukdom då ?

Ja, jag har anledning att fundera.

Har just raderat 1500 sms

2011-01-29T19:51:00.002Z

Egentligen inte av något annat skäl än att det var lite overload i inboxen.

Så nu känns det som om jag har snabbspolat mig igenom ett drygt år av mitt liv vilket varit rätt så mentalt utmattande.

Dessutom har jag kramp i handen.

Bra lördagkväll.

Gamla jobbet

2011-01-29T10:15:00.002Z

Var på aw med gamla jobbet igår och hade så innerligt roligt att jag aldrig ville gå hem.
Allt var så varmt, ljust, vänligt och härligt därinne.

Åh mitt gamla jobb med chefen from hell men kollegor av bästa slag.

Fy vad jag saknar er och vår härliga gemenskap.

Alla frågade varför inte jag skulle med till fjällen i år och på det fanns inget bra svar annat än att den som ordnar helt enkelt glömde fråga mig, det var jag rätt ledsen över ett tag för jag såg ju vissa saker på facebook men inser i efterhand att de andra tagit för givet att jag blivit tillfrågad, dumt av mig att inte ropa till. Men sådär är jag ju ibland, känslig för utanförskap, då låtsas jag gärna att jag ändå inte ville eller kunde.

Det krockar med New York vilket troligen inte heller blir av och fick jag välja tog jag fjällen med så roliga människor att man ramlar ur liften.

Jag tror det kan kallas kärlek

2011-01-20T18:52:00.002Z

I morse när han gick så sträckte han sig över sängen, kysste mig försiktigt flera gånger på kinden trots att han trodde att jag sov, och viskade "hejdå älskling jag går nu".

Det kändes väldigt mycket som kärlek.

New York eller inte ?

2011-01-19T18:38:00.003Z

Här kommer ett extremt i-landsproblem.

Jag har bokat en flygbiljett till NY, avresa om några veckor, stannar en vecka.
Från början var det en galen ide, det började med att jag fick möjlighet att boka biljetter "presale" till Aretha Franklin. Sen efter lite funderingar så bestämde jag mig för att åka dit själv och bl.a umgås med en väninna som bor där.
Bokade flygbiljett (givetvis ej ombokningsbar...) och en vecka senare får jag ett mail om att konserten är inställd pga sjukdom.
Jaha.
NY i februari utan mening eller mål känns sådär...hotell bara för en person kostar lika mkt som för två och mest av allt längtar jag efter en sol och en sandstrand.
Så jag vet verkligen inte hur jag ska göra.

Lund

2011-01-17T22:32:00.001Z

Nu är det bestämt.
Dottern ska flytta till Lund för att plugga.
Grät en stund i soffan ikväll, höll om henne men sa också att jag älskar Skåne.

Hur ska det bli ?

Så långt borta.

Åh så tungt det känns just nu.

Bojkotta radiokanaler med skitreklam !

2011-01-04T21:13:00.002Z

Jag är ingen moralens väktare, nej herregud jag har väl snarare blivit beskylld för det motsatta.

Men nu har jag fan fått nog.

Har ni hört reklamen för nya otrohetsdejtingsajten ?
Så dj-a dåligt, sånt lågvattenmärke. Tänker inte ens skriva ur namnet här men kort är det VM.

Livet är som det är, ibland grått, inte alltid svart eller vitt men att som affärside skapa en sajt för gifta/upptagna som "tappat gnistan" och vill ha lite kul vid sidan av, nej jag kräks på det !!!

Så nu lyssnar jag bara på sr.

Ni tror nog jag är galen

2011-01-04T20:18:00.002Z

Och det kanske jag är också men i morgon så åker vi till fjällen han och jag. Han som svek på nyårsafton alltså.

Vi ska prata ut, prata igenom livet, vad vi vill och önskar. Kanske blir allt bättre kanske inte men vi ska försöka.

Han föreslog att vi ska gå till en terapeut och prata, så för er som tror att han bara är en skitstövel, så är det inte. Det är komplicerat och rörigt, har man läst här tror jag man förstår komplexiteten men förmodligen är det också så att det jag berättat får honom att framstå sämre än vad han är.

Han skrev så fint till mig om hur han måste få hjälp att göra plats för mig i sitt liv.

Hur han älskar mig och ber mig ha tålamod.

Nyårsafton alldeles ensam

2010-12-31T22:55:00.001Z

Ja för första gången i mitt 51-åriga liv blev det en ensam nyårsafton.

Inte så självvalt, mer ett resultat av dålig tajming och framförhållning men likväl alldeles djävla ensam.

Vet inte om jag kan förlåta den som övergav, nånsin.

Aldrig mer nån djäkla hummer

2010-12-31T20:15:00.000Z

Det måste vara världens mest överreklamerade mat.
Så mycket pillande och fixande för sååå lite mat.
Herregud !

Så nu har jag ätit hummer för sista gången eller ok tillagat den för sista gången kanske.

Fick förresten äta två stycken själv eftersom kärleken (?) inte kom hit utan flydde till en liten stuga på fjället där han kunde fundera över livet.

Som tur är har jag alla filmkanaler en vecka så jag nöjer mig med det.

Min dotter vill ha mig med !

2010-12-25T18:49:00.002Z

"men mamma, du kan väl ta lite tjänstledigt och hänga med mig till Irland"

Men förstå, hur bra det känns.

Hon vill att hon och jag drar till Irland och jobbar med hästar ett halvår eller så.

Och när hon säger "du kanske skulle bli lite gladare" ja, då vill jag bara gråta.

Ska seriöst fundera på det nu.

Jag vill njuta hela natten

2010-12-24T23:29:00.003Z

Nejdå, inte som ni tror.
Har ingen alls att njuta med, bara mig själv och det är just det som är poängen.
Lugnet har lagt sig, alla har gett sig av och jag vill helst vara vaken hela natten och bara njuta av det.

BodyCombat

2010-11-27T20:21:00.002Z

Ja det körde jag idag.

Hela mitt liv känns som ett dj-a combat så det är ju passande.

Sparka och slå, helt i min smak faktiskt.

Helt beroendeframkallande, hade jag inte precis druckit ett par glas vin så hade jag ställt mig och tränat sparkar framför fönstret.

You watch out liksom !

Så växlar vi till "Spartacus"

2010-11-26T21:06:00.003Z

Åh....en svältfödd kvinna behöver bara titta på ett avsnitt av "Spartacus" på TV6.

Bara ett litet tips för er som känner er så.

Kan möjligtvis betraktas som ett slags aningen mer kulturell variant av porrtidning särskilt för kvinnor men nåväl njut och se.

Existentiellt mod

2010-11-26T20:51:00.002Z

Vilken fantastisk historia ikväll på Skavlan.

Nando Parrado.

"When you die, nothing happens"

Vi ska dö men vi tar ändå ett steg i taget på vägen dit.

Titta på reprisen om ni kan.

Att bo på två håll

2010-11-21T09:22:00.002Z

Och leva sitt liv med ett ben i varje stad.

Det sliter på många sätt.

Igår kväll drabbades jag av en ensamhetskänsla som var djupare än vad jag känt på länge.

Satt ensam hemma, ingen här i den lilla staden hade tid eller ville umgås och samtidigt i den stora staden var jag bjuden till mat och roligt umgänge men hade tackat nej eftersom att åka dit på en lördag när jag just åkt hem på fredagen och sen ska tillbaka på måndagmorgon liksom känns aningen arbetssamt.

Men det här är ju effekten av att jag delar på mig, jag underhåller inte vänner och umgänge här i min hemstad utan glider sakta över till storstadsumgänge, här hemma tror gamla bekanta att jag kanske inte längre är så intresserad av att umgås samtidigt som jag inte har något självklart enkelt umgänge i storstaden.

Och jag känner igen det, har gjort det här förut, då när jag flyttade från hemstaden för att jag träffat kärleken, där jag blev kvar i 7-8 år och lagom hade skaffat några nya fina vänner men tyvärr tappat en del i hemstaden när det var dags att flytta hem igen, då med två pyttesmå barn.

De gamla vännerna från den andra staden har jag numera bara sporadisk kontakt med och hade det inte varit för facebook hade den varit noll nu.

Så vart vill jag komma, jag vet inte riktigt, kanske att jag inte vet om jag orkar leva så här, att det är dumt att bo i storstaden också, att försöka skapa mig ett liv där, kanske ska jag hålla mig här hemma, resa till arbetet och sen hem, varje dag, skapa mitt liv här, koncentrera mig.

Men så tänker jag att nästa vecka har jag två roliga saker inbokade, en middag hemma i min pyttelilla lägenhet för några vänner och det är första gången, har inte bjudit hem någon tidigare och så har jag en nätverksträff på jobbet med ett gäng superroliga tjejer.

Så jag kan ju inte bara bestämma mig utan får väl låta livet tuffa på och se vad det blir till slut.

Min dotter är allt det jag aldrig blev

2010-11-19T21:56:00.002Z

Och jag är så innerligt stolt över henne.

Hon kom hem efter en vecka i mörkaste Småland där hon varit på kurs med nya jobbet en vecka och hade bestämt sig.

"du vet mamma, nu har jag haft mycket tid att tänka och nu har jag bestämt mig för att söka till Lund ÄVEN om xxx inte gör det"

Hon och pojkvännen har pratat mycket om var de ska plugga, ATT de ska plugga är liksom ingen tvekan eftersom båda gick ut med högsta betyg och kan välja precis vad de vill.
Hon vill till Lund och han vill stanna i Uppsala och jag har varit rädd att hon skulle vara den typiska flickvännen som anpassar sig men jag borde vetat bättre.

Hon gör som hon vill och hoppas att han följer efter men gör han inte det så går det bra ändå.

Så otroligt stolt över dig gumman !!

Det blir Skåne för mig i framtiden hur det än blir och det gillar jag verkligen.

Allt bara rasar

2010-11-15T17:31:00.003Z

Det är skit på jobbet, tungt och rörigt, orkar inte riktigt, trivs inte alls.

Utvecklingssamtal med sonen i skolan, känns som om allt går åt helvete för honom.

Kärleken har ingen tid och känner sig bara pressad av mig, jag ber honom säga att vi är over and out men han vägrar. Jag säger att jag bara är en börda för honom och han säger NEJ NEJ så är det verkligen inte. Jag säger att jag måste få höra honom säga att han VILL träffa mig trots att tiden inte räcker till. Han säger att han vill det och jag frågar varför han har så svårt att uttrycka det då.
Till slut säger jag "du får väl höra av dig nån dag om du vill träffas...." och han säger med bruten röst "nej säg inte så".
"Du måste ge mig någonting" säger jag och avslutar samtalet.

Nu har det gått fyra timmar och inte ett ljud från honom så jag ställer in mig på att försöka släppa honom, det vore förmodligen ganska hälsosamt för mig själv.

Har så mycket annat att fokusera på.

Tråkiga skitsaker.

Behöver glädje och kärlek utöver det, inte vånda, ont i magen och hjärtesorg.

Hemmakatt

2010-11-13T13:29:00.003Z

Ett uttryck bara, jag har ingen katt.

Det är jag som känner mig som en hemmakatt för jag trivs så oerhört bra i min nya lägenhet vilket blir lite lustigt eftersom den ligger mitt i stan och jag hade sett fram emot allt jag skulle göra sen när jag flyttade till stan.

Så nu SKA jag gå på bio ikväll, inte bara mysa i soffan och njuta av hur fint allt blivit här.

Längtar efter kärlek

2010-11-12T19:46:00.002Z

Det kanske låter märkligt men jag skickade nyss de orden i ett sms till kärleken.

Han som är min kärlek men inte precis strösslar med just kärlek.

Vi ses ju så sällan, är så upptagna på varsitt håll hela tiden, båda två, inte bara han.

"Vi har ju hela livet framför oss" säger han men jag känner inte så, jag känner att livet är här och nu och att man inte alls vet om man har så mycket kvar av det där livet som vi går och väntar på.

Vi bor i olika städer, har barn, jag på heltid, han på nästan heltid eller all den tid när han inte är ute och reser med jobbet ungefär.

Vet inte om jag orkar med det här.
Längtar så otroligt mycket efter kärlek, mer kärlek, närhet och värme lite oftare än en gång i veckan.
Ja kanske ska man vara nöjd med det man har, jag har i allafall kärlek nån gång i bland, inte alla som har det.
Men jag är inte nöjd, det har jag väl aldrig varit med nånting om jag ska vara ärlig.

Mitt öde förmodligen.

9 november

2010-11-09T20:30:00.002Z

Ett datum att minnas.

Blev påmind idag om att den 9 november både var den dagen när Berlinmuren föll OCH datumet för Kristallnatten.

För min personliga del så var det ett livsavgörande datum och den dagen då jag gjorde något jag aldrig trott mig vara kapabel till. Den dagen då jag ringde till min älskades officiella flickvän och avslöjade allt.
En händelse som man antingen kan välja att minnas som att muren föll eller som någon slags kristallnatt.

Funderar på hur hon minns den här dagen.

Snål eller ekonomisk ?

2010-10-26T19:08:00.002+01:00

Efter att ha (tröst-)shoppat loss här i Barcelona idag så tänkte jag slappa en stund på hotellets fina takterass med ett glas kallt vitt vin.
Baren däruppe var stängd så jag åkte ner till lobbybaren, ingen var där, jag kollade menyn och såg att ett glas vin skulle kosta fem euro. Och då skulle jag alltså få bära det själv en bra bit (inte för att det är jobbigt utan för att ursäkta vad jag gjorde istället).

Jag smet snabbt ut och gick över gatan, in på lilla snabbköpet (typ hål i väggen) och helt märkligt finns det en iskall flaska vitt vin i kylen av precis den druvan jag gillar för 4.30 euro.
Upp på rummet och hällde upp ett glas åt mig och ställde in flaskan i minibaren.

Så är det snålt eller ekonomiskt ?

Håller masken på facebook

2010-10-25T20:57:00.002+01:00

Men sanningen är att jag ligger på mitt flashiga hotellrum och bara gråter.

Gråter över ett liv som det aldrig blir ordning på eller snarare en son som det aldrig blir ordning på.

Kaoset är totalt på hemmaplan, nyblivna lägenhetsgrannarna klagar och de har ju skäl till det.
Min son kan inte bo i en lägenhet, jag vet inte var han ska bo överhuvudtaget, jag vet inte hur hans liv ska bli.

Just nu tror jag inte jag orkar mer, jag har orkat så länge, kämpat så dj-a hårt men nu när han snart är sjutton och jag inbillade mig att vi kommit nånstans så vänder allt tillbaka.

Problemen är så stora, de bara växer, kan inte ens skriva om det.

Senaste är att han kastat ner sina skitiga kalsonger på grannens altan, rakt under hans fönster, dvs ingen behöver tvivla på var de kommer ifrån.
Han blånekar och hans syster är helt galen, jag med, men jag är i Barcelona och försöker ha lite skön semester några dagar vilket inte alls går eftersom jag försöker styra upp kaoset hemma.

Det kan möjligtvis låta lite smålustigt men anledningen att han kastar ut dem är ju att de är så skitiga att de inte ens kan läggas i smutstvätten, jag tror inte att grannen kommer att tycka att det är lustigt att plocka upp dem.

En annan granne har just ringt på och sagt att han och hans fru inte kan sova sen vi flyttade in.

Jag är inte förvånad, jag har bara väntat på det här, hoppats att huset varit så välisolerat att inget hörts till andra lägenheter men så var det alltså inte, de var bara inte så snabba att klaga.

Heterovänligt

2010-10-25T19:10:00.004+01:00

Första gången jag bott på ett hotell där det ligger kondomer bredvid tvålarna och schampot.

Jojo så sägs det vara Barcelonas bästa gayhotell...jag måste ju fått nåt gravt tankefel när jag bokade in mig här.

Liksom totalt garanterat raggfritt i baren...:-)

Det hade det ju säkert varit ändå men då hade jag varit omgiven av en massa par på minisemester och det vill jag verkligen inte, orkar inte med dom bara, tråkiga gamla strävsamma par som inte pratar eller när de pratar så är det helt outhärdligt för de liksom tänker högt, ihop. Hade ett sånt par bredvid mig på flyget ner och efter ett tag hade jag lust att skrika högt men det behövde jag inte för det gjorde bebisen bakom mig så dj-a bra så.

Nejdå, jag visste absolut vad jag gjorde, det är trevligt och lite annorlunda men jag gillar det mycket.

Mitt hotell är "heterovänligt", ja det står så överallt och jag tycker det är lite rart faktiskt.

Man slutar aldrig sakna

2010-10-21T19:10:00.002+01:00

Tänker plötsligt på att pappa aldrig kommer att få se mitt nya hem.

Det är så irrationellt, han har varit död i över 10 år nu.

Tårarna rinner, jag saknar honom, vill att han ska sitta här hos mig och prata lite.

Vill att han ska se hur fint jag fått det.

Vill att han ska vara stolt över sina barnbarn som har blivit så fina människor.

Vill att han finns kvar här hos mig.

New York vänninan

2010-10-20T21:48:00.002+01:00

skriver "har du bokat biljett nu då så vi kan ses och gå ut på lite skoj".

Ja men herregud jag bokar direkt !!

Har ju redan bokat biljetterna till Aretha Franklin i Radio City Music Hall, japp, mina konsertbokningar gick fullständigt överstyr för ett par veckor sen så nu är det som sagt bara att boka flyg och hotell.

NY väninnan är inte med i NY fruar på TV men hon skulle definitivt platsa om man säger så, men hon är inget våp, nej hon är en sån där som faktiskt har ett eget liv, en egen karriär plus att hon är helt underbart naturlig och skitrolig, trots att hon är fd fotomodell.
Men ni fattar ju var hon hänger liksom, "gå ut och ha lite skoj" med henne är samma sak som att få andas samma luft som jetsetfolk i NY och det kan ju vara lite kul som reseminne betraktat.

Det blåser

2010-10-13T18:33:00.002+01:00

Jesus vad det blåser på jobbet just nu.

Resten får ni höra på radion i morgon.

Stavas typ SKANDAL !!!

Men jag är ju så in i norden ren som snö.

Jo det är verkligen sant, jag har drivit en moralisk linje allt sedan jag började och just nu känns det fantastiskt skönt att inte ha några skelett i garderoben.

Karl Ove Knausgård

2010-10-07T22:07:00.002+01:00

Men åh ni fattar inte hur vacker den mannen är.

Och jag som älskar att läsa biografier !

Can´t wait liksom.

Seriöst så var jag väldigt nära honom ikväll, lyssnade, tittade och ja tittade lite till.

Herregud vilken man !

Nån ändrar sin status på facebook och jag känner mig lite förvirrad

2010-10-01T21:10:00.002+01:00

För drygt ett år sen flirtade han ganska öppet med mig på facebook, chattade ofta när jag var online, föreslog lunch och så.
Han är en gammal affärsbekant kan man väl säga, vi har aldrig någonsin ens tagit en öl ihop, lunch några gånger men bara jobbmässigt.
Vi har alltid connectat men jag har aldrig sett något annat än en bra jobbrelation.
När vi chattade lite så förstod jag att han sett mig lite annorlunda och det kändes rätt så bra.

Sen plötsligt ändrade han sin status från singel till "det är komplicerat".

Och nån månad senare ändrades ju mitt hela liv också så jag har inte tänkt så mycket på honom mer.

För några dagar sen mailade han mig på jobbet och föreslog en jobblunch och alldeles nyss ändrade han sin status på facebook till singel.

På nåt vis tror jag att det hänger ihop och jag vet inte riktigt vad jag känner inför det hela.

Aretha i New York

2010-10-01T21:05:00.002+01:00

Yes box alright !

Bokade just biljetter till Aretha Franklin på Radio City Music Hall i New York.

Mailet dök upp i rätt ögonblick, jag har gått omkring ett tag och tänkt att det är lite halvtrist att inte ha någon resa bokad men samtidigt har jag inte känt nåt sug efter nån särskild plats.

Men nu.

Nu ska jag åka till New York.

Med vem vet jag faktiskt inte, kanske åker jag själv, kanske åker någon med, kanske någon helt annan.
Har inte behov av sällskap hela tiden och har dessutom en väldigt bra vän som bor där.

Tvärnit och helomvändning

2010-09-23T18:08:00.002+01:00

Ja eller hur ska man beskriva att vi gick från att jag var totalt less och funderade på att byta ut min hockeyman mot en statsvetarman (hahaha bara det att statsvetarmannen inte visste om det) till att jag i morgon ska flyga ner till Skåne och träffa hans föräldrar.

Herregud arma svaga ynkliga människa !

Nej så är det ju inte, jag är kanske svag men också väldigt förälskad i honom och kanske att jag sakta men säkert lär mig att allt inte händer exakt som jag vill ha det och att alla andra inte uppför sig exakt som jag.

Insikt.

Yes och i morgon Skåne (sd-land, ja jag vet men just den här kommunen låg lågt när det gäller det så det ska nog gå bra...:-))

Hurra hurra för mig för idag är det min födelseda´

2010-09-23T17:55:00.002+01:00

Jo så är det och för första gången i hela mitt liv (och det är inte försumbart...:-) så blev jag inte gratulerad på morgonen.

Kändes lite konstigt men det var ju självvalt eftersom jag sov i min lilla lgh i Stockholm helt själv.

Vi var ute med jobbet igår så det fick helt enkelt bli så.

Självrannsakan ?

2010-09-20T19:04:00.002+01:00

Vems fel är det att SD kom in i riksdagen ?

Alla ropar SKAM.

Skäms alla sd-röstare, jomen tror ni verkligen att de skäms, tror ni det ?

Jag tror snarare att de bara känner sig ännu mer säkra på sitt val och ännu mer frustrerade över detta etablissemang som bara skriker "vargen kommer".

Kanske att vargen kommit men sluta prata om skam, börja istället prata om självkritik.

För det finns ju ett skäl till att SD hittat sina väljare.

Peter Esaiasson

2010-09-19T22:00:00.002+01:00

Just my type of man...

Japp så är det, tycker han är både snygg och intellektuell.

Men så har jag alltid varit svag för statsvetare, det är liksom så himla sexigt med män som har koll på den politiska analysen.

Jodå jag har läst statskunskap och jodå det fanns en del intressanta män där.

Så om jag nu konstaterat det, vad ska jag med en fd hockeyspelare till då ?

Saknar

2010-09-19T21:23:00.002+01:00

den intellektuella diskussionen, analysen, reflexionen.

Men jag har aldrig haft pojkvänner eller män som levt upp till det.

Jag har alltid valt de som på något vis varit mindre än jag, som om jag inte vågat satsa högre eller så har jag blivit trött på för mycket diskuterande och bara velat ha en snygg kille...:-)

Nej snarare har jag valt de som ytligt tilltalat mig, de som jag skrattat ihop med, som gillar sport och musik ungefär.

Jag valde inte han som läste Tranströmer eller han som brann för klassisk musik, jag valde heller inte han som skrev poesi eller målade tavlor, jag vågade heller inte välja han som var en ung briljant professor. Jag vågade inte, det är sanningen, för jag trodde att han en dag skulle upptäcka att jag inte höll måttet på den intellektuella arenan.

Så mycket lättare att välja den som brinner för sport i olika former (men aldrig golf dock), den som gillar resor och musik och har tillräckligt mycket integritet.

Men just nu ikväll så saknar jag sällskap av någon som faktiskt på ett djupare plan kan diskutera valet.

Jag har visserligen inget sällskap alls ikväll men det erbjudna var liksom ointressant.

Dottern sms:ar att jag är välkommen till statsvetarvalvakan men givetvis tackar jag nej eftersom jag inte tror att jag ska kunna hålla måttet där heller.

Längtar efter utmaning men backar när den dyker upp.

Loser.

Valvaka hos statsvetarfamiljen

2010-09-19T20:44:00.002+01:00

Dottern är på valvaka hos "Familjen statsvetare" och jag är faktiskt lite avundsjuk på det.
Hade gärna suttit där och deltagit i den intellektuella diskussionen och analysen av valet.

Jo minsann hennes svärfar är en välkänd professor i Statskunskap och hennes svärmor var väl nästan professor, åtminstone adjungerad sådan tror jag.

Själv fick jag en inbjudan till den mer folkliga valvakan som moderaterna håller här i stan, never sa jag, jag behåller för mig själv vem jag röstar på och skulle aldrig drömma om att visa upp mig på deras valvaka.

Jag bad dottern sms:a mig lite intelligenta kommentarer men har hittills inte hört något så jag får väl nöja mig med tv och alla statsvetare som kommenterar där istället.

Har en biljett över

2010-09-18T08:05:00.002+01:00

Så skrev jag nyss på Blocket.

Har en biljett över till...

Hela mitt liv kunde jag lika gärna skriva.

Varför annonserar jag inte efter en ny pojkvän istället för att sälja delar av mitt liv på Blocket så fort han kommer på att nåt annat kommer emellan.

Först hade han glömt och kunde inte, sen ändrade han sig när jag blev ledsen men nu känns det inget roligt alls att gå med någon som liksom "ställer upp". Men jag behöver inte någon som ställer upp jag behöver någon som vill !!

Så nu tänker jag gå själv istället, och när det känns bättre så får man nog fundera över vad man håller fast vid.

Förr kunde jag skriva vad som helst

2010-09-14T21:30:00.002+01:00

Numera cencurerar jag mig själv för att jag träffar fler och fler människor irl som vet vem jag är.

Jag tror inte så många läser här men blotta tanken på det får mig att hålla tillbaka och inte längre skriva ner mina tankar och det är ju lite synd.

Så förr hade jag antagligen skrivit ett inlägg om att jag precis tackat nej till en dejt med en gammal älskare i morgon kväll med ett långt sms där jag förklarade att jag faktiskt tänkte vara rädd om min relation och inte äventyra den på något sätt.

Och nu överväger jag att ändra mig eftersom han som jag så fint tar hänsyn till, obviously inte riktigt tar samma hänsyn till mig. Nåja han är bara på jobbmiddag och har inte hört av sig på flera timmar. Så om han missar att skicka ett godnattsms så tänker jag nog om i morgon.

Och ja jag vet att jag är dj-igt omogen och så.

Yrkesfok eller tjänstefolk

2010-09-13T22:02:00.002+01:00

Ja så är det ju.

Rot-avdrag kan du använda när du anlitar yrkesfolk och Rut-avdraget kan du använda när du anlitar tjänstefolk.

Jojo, så pratas det, rut är för sånt som vi borde klara själva, det andra krävs det ju minsann yrkeskunnigt fok för.

Minsann.

Så när jag anlitade snickare för att montera alla mina IKEA-garderober och kunde utnyttja rot-avdraget så var det alltså inget jag kunde klara själv.

Undrar vad Kamprad skulle säga om det ?

Eller målaren som tapetserat så fint här hemma, men det anses väl inte så svårt egentligen ?
Borde vi väl klara själva, borde väl inte subventioneras med skattemedel, ÄVEN om det genererar arbete.

För det är ju här nånstans som många enligt min mening helt sladdar fel.

Det är liksom nån slags definition av riktigt arbete och sånt som vi som sagt borde klara själva.

Jag kan ärligt talat göra det mesta själv men då får jag ju för fan ta tjänstledigt ett par månader eller jovisst betala vad det kostar.

Ja jag köper det resonemanget om vi slutar göra skillnad på ROT och RUT.

"Jag älskar dig inte"

2010-09-13T21:32:00.002+01:00

Det är alltså titeln på Christinas bok som jag precis nyss läst ut.

Den var stark, intensiv, stundtals smärtsam men jag läste den ändå ganska lätt om hjärtat, kanske för att jag känner henne och inte kan låta bli att se paralleller i liv och tänka att, jo det är hårt men sen blir det bra.

Det är mycket igenkänning, på väldigt många olika plan.

Jag skulle vilja citera några rader här som berörde mig mer än något annat, eller kanske snarare talade till mig men jag vet inte om det är så lämpligt, det är i slutet av boken och kanske ska jag vänta ett tag.

Den talar till mig, den ropar saker, den ger mig mycket att reflektera över även om jag just nu är mitt i en relation.

Eller kanske just därför.

Jag vet bara att jag vill säga att jag tycker att ni ska läsa den för den är så oerhört välskriven och har ett språk som är fantastiskt levande och på Christinas releaseparty sa förläggaren som tog in hennes bok att "Christina är vår nästa stora författare".

Smaka på den.

Nytt liv

2010-09-05T21:46:00.003+01:00

Egentligen har jag bara flyttat men det är så otroligt mycket mer än en ny adress.

Det är verkligen ett nytt liv.

Tidigare har jag bott i ett stort hus i två plan där vi för längesen liksom tappat kontakten och skickar sms istället för att gå uppför eller nedför trappan för att prata.

Nu är vi nära varann, vi pratar, byter några ord helt lättsamt.

Sonen springer ner till affären och handlar lite. Så himla enkelt.

Vi behöver inte storhandla, vi har en stor affär ca 200 meter bort, vi har allt inom 2-3 minuters gångavstånd.

Jag tvättar i tvättstugan, kommer upp med en kasse till sonen och en kasse till dottern, in i deras rum och så var det klart.
Förut i den stora supereffektiva tvättstugan stod jag med ett tvättberg jämt och tjatade på att de skulle ta hand om sina egna kläder vilket ju inte hände.

Allt är nära och enkelt, jag gillar den här lilla ytan, längtar inte efter mer förvaring, längtar efter färre saker, vill inte ha mer än vad som ryms här, känns så skönt att återta kontrollen över våra tillhörigheter.

Och inget mera läsa av fjärrvärme eller vatten eller...ja alltid var det nåt, och inget mer skotta snö eller klippa gräs eller rensa ogräs eller fönster som inte går att öppna eller fasader som måste målas, panel som måste bytas...klart det är ett nytt liv.

Mitt nya liv.

Sista kvällen, sista natten

2010-08-27T22:40:00.003+01:00

Har suttit i soffan och tittat på himlen och grönskan utanför.
Har alltid tyckt om att sitta just där och nu är det sista gången.

Flyttar efter att ha bott här i 12 år, det är en lång tid.

Min dotter har haft hela sin skolgång här, för henne och för lillebror är det här hemma.

Nu lämnar vi "hemma" för något annat.

Men nu är det sista allting och det är tungt.

Jag är en jobbig människa att leva med

2010-08-22T20:06:00.003+01:00

Och det var ju inte precis nåt nytt.

Men de jag levt med har inte lämnat mig faktiskt, jag har varit den som lämnat dem jag bott med.

Jag har förstås blivit lämnad av andra, vem har inte det ?

Nu har kärleken och jag pratat länge, han sa att han blev sur för det jag gjorde och jag berättade inte att jag trodde allt var över, jag är så dj-a dramatisk hela tiden, tror att det hela tiden är svart eller vitt, av eller på.

Han var bara lite sur ett tag sen gick det över och här gick jag och sörjde hela dj-a relationen.

Japp jag är en jobbig människa att leva med, framförallt för mig själv...

Han tänker inte prata med mig mer

2010-08-21T19:00:00.004+01:00

Betyder det att vi är "over and out", jag vet inte eller hur ska vi kunna ha en relation om han inte tänker prata med mig mer.

Eller menar han för alltid, i evighet ?

Jag sörjer och jag har ordnat till det här alldeles själv.

Men samtidigt funderar jag om jag är så livrädd för att det ska ta slut att jag helt tappat förmågan att se saker för vad de är.

Är jag så skräckslagen inför separation att jag helt saknar förmåga att se hur den här relationen egentligen är ?

Förvirring on a higher level minst sagt.

Hypertänkande

2010-08-21T11:47:00.002+01:00

Ja det var vad en läsare kallade mitt beteende för ett tag sen.

Alltså hur jag låter en liten händelse liksom leva sitt eget liv och fara iväg i min egen fantasi.

Jag hade en totalt utflippad kväll där jag i min egen fantasivärld bestämde mig för att han är en lögnare som inte är värd att lägga någon energi på.

Och allt var i min fantasi inser jag idag, efter att jag skickat minst fem stycken förfärliga sms som han inte svarade på vilket gjorde att de blev värre och värre under kvällen.

Jag håller på att hypertänka sönder min relation.

Tror tyvärr att jag snart är singel igen

2010-08-20T20:16:00.002+01:00

Nej jag tror inte att han tänker dumpa mig men jag tror att jag har fått nog.

Tvära kast ?

Ja för er men inte för mig, jag skriver inte om allt här. Kanske för att jag känner för många irl som läser och för att det finns för många som skulle säga nåt i stil med "vad var det jag sa".

Jag orkar inte leva i en relation som får mig att må dåligt ca 75 % procent av tiden.

Sorgligt nog är det så det är.

Orkar just nu inte gå in på varför jag mår dåligt.
Det räcker som det är just nu.

Duktigheten

2010-08-13T12:48:00.002+01:00

Hemliga morsan skriver ett inlägg om att "reclaim duktigheten".
Jag kom precis och tänka på det inlägget när jag nyss insåg att jag på min lunchpaus hade en ljudbok i öronen samtidigt som jag läste Dagens Industri OCH bloggar på nätet, allt samtidigt.

Mitt problem har alltid varit att jag strävat efter för mycket duktighet, det är inte så att jag medvetet tänker att "nu ska jag vara duktig och göra allt det här på samma gång" nej det är bara någon slags självklar drivkraft hela tiden som viskar i mitt öra "jobbajobbajobbafortsättfortsättsittintenersittintener".

Men Hemliga morsans inlägg handlar mer om att tillåta sig att vara stolt för att man trots allt är den där duktiga flickan och jag förstår inte riktigt det eftersom jag aldrig upplevt det där med att tona ner duktigheten, att det inte skulle vara helt ok att vara just duktig.
Kanske beror det på att jag är några år äldre, kanske är/var min generation den sista där man SKULLE vara duktig, allt annat betraktas som lättja.

Hela mitt vuxna liv, alla hundratals timmar på terapisoffan har liksom handlat om att just "tona ner duktigheten" att inte låta den vara drivkraften i mitt liv.

Inser med ljudbok, DI och nätet snurrande i huvudet samtidigt att jag inte kommit särskilt långt i den kampen.

Prippsblågänget på min facebook

2010-08-12T19:03:00.003+01:00

Av en händelse la jag till en "vän", en kille jag känner genom jobbet sådär lite lagom ytligt.
Och herregud vilket dj-a "Prippsblåliv" han lever.

Han bor vid Nytorget, umgås mest med kända skådespelare och annat lite halvkänt folk, de kommenterar hela tiden hos varandra, de umgås ute på krogen året runt, de firar midsommar på skärgårdsö i stor gemenskap, de åker på en otroligt massa läckra semesterresor, deras barn tycks vara vänner och allt är en sån dj-a stor gemenskap att jag undrar om det är en sån där blogg som bara är upptakten till en bok. Ja men ni vet, de där bloggarna som sen visade sig vara helt fabricerade och resulterade i en bok.

Jag vågar inte skriva en enda kommentar hos honom, känner mig som en stalker som inte har där att göra.

Och ja jag är avundsjuk, jag vill också leva så där, nej inte med kändisar det är inte The thing för mig men med en massa trevliga vänner att umgås med när andan faller på.

Inte alls så enkelt som det kanske verkar

2010-07-23T22:06:00.002+01:00

Herregud, läser mina senaste inlägg och inser att de inte alls speglar hur jag känner och lever.

Nästan varje dag ringer jag bästa kompisen och ältar eländet sådär en timme eller så.

Sen skriver jag något litet löjligt lyckligt inlägg här.

Men varför ?

Senast idag, på förmiddagen så vågade jag inte ens ringa honom eftersom jag var så övertygad om att han skulle göra slut på telefon.

Frågan är väl om det är jag eller han som är helt slut i huvudet.

Troligtvis jag.

För två timmar efter det att jag var helt övertygad om att vi var "over and out" så bokar vi in en ny resa till vårt paradis i Grekland.

Ja, jag HAR problem, ja jag VET det.

Vi ska åka tillbaka

2010-07-23T22:00:00.002+01:00

Ja vi ska åka tillbaka till vårt paradis.

Om några veckor är vi där igen, och åker runt på moped och letar efter hus...

Vit lycka

2010-07-21T21:13:00.002+01:00

Allt blir vitt just nu.

Väljer tapeter till nya lägenheten och plötsligt finns allt jag vill ha i en kollektion som heter Eco White.

Tittar på ny bil (finare än jag nånsin haft) och färgen jag vill ha heter Pearl White.

Och jag har vita kläder på sommaren, så mycket jag bara kan, jag älskar det vita och känner att det andas hopp, lätthet och tillförsikt.

Vill ha ännu fler vita somriga klänningar, tunt skirt tyg som fladdrar och inte klistrar sig kring kroppen.

Ett inlägg som väckte många tankar hos mig

2010-07-16T21:18:00.002+01:00

Ibland blir man road eller förbannad och ibland blir man berörd, det är väl så det är med bloggarna man läser.

Coola morsan skriver ett inlägg som ger mig mycket att fundera över, jag läser det om och om igen och tänker att ingen har en sån exakt iakttagelseförmåga, en sån frihet från konventioner och en sån förmåga att se det vi alla egentligen ser men inte kan formulera.

Några rader som fastnar är när hon skriver om att inte vilja ha någon i sitt liv som dissar det hon tycker om.

Jag funderar länge över skillnaden mellan det och det klämkäcka "man behöver inte tycka lika om allt" nej det behöver man inte men man orkar i längden inte heller med någon som just dissar det man tycker om.

Ingen mår bra av att bli ifrågasatt hela tiden, dissad eller skojad med, det spelar ingen roll, det skaver och ger inga riktigt bra känslor.

Så jag funderar en sväng över mitt eget liv och mina egna val.

Fan vad livet är svårt.

Här vill jag bo

2010-07-12T20:21:00.002+01:00

Jag har alltid trott att jag ska bo i Italien när jag blir stor eller gammal eller vad man nu säger.

Men hit ska jag.

Skiathos, denna underbara ö i Grekland.

Jag vill också gifta mig....

2010-06-19T15:06:00.002+01:00

Åh så lättrörd jag är.

Sitter här själv och tittar på bröllopet, så fort jag ser brudparets lyckliga och kärleksfulla ögonkast mot varann så rinner tårarna.

Jag är så fånigt romantisk och jag vet att det är ett stort problem i min vardag, vill att allt ska vara så himla nyförälskat jämt, det ska inte vara nåt gnissel utan vi ska leva lyckliga ever and ever.

Men jag vill verkligen gifta mig och be mig inte förklara varför.

Det bara är så.

Saker faller på plats

2010-06-12T22:25:00.002+01:00

Typ tvåhundra sms eller nåt sånt och vi börjar så sakta hitta nån slags fungerande ton.

Vi pratar sommar, planer, barn, åtaganden, drömmar, gammalt skit dyker upp och vi tappar taget ett tag, jag misströstar, börjar fundera på att lämna alltihop, orkar liksom inte en gång till.

Men så sträcker han ut handen och jag känner hur det hugger till, gråter en stund, egentligen inte över honom men över livet som skadat mig så mycket, över alla män som krossat mig, som kritiserat och förminskat mig till dess jag tvivlade så på mig själv och mitt värde.

Och jag känner att jag vill, ja jag vill älska honom, jag vill ha honom i mitt liv även om det sannerligen inte är någon enkel resa.

Jag känner sån ömhet inför hans livsval, så djup respekt för vad han gör, hur han väljer, för vad som är viktigt för honom.

Och jag älskar att ligga i hans famn eller på hans arm och känna styrkan och varsamheten.

Men som sagt, sommaren flyter inte på riktigt så alldeles nyss bokade jag en resa för sonen och mig till samma underbara plats som vi var på förra året, Kumköy Resort i Side Turkiet.

Det känns faktiskt alldeles kanonbra.

Allt man liksom ska klara av

2010-06-08T22:17:00.005+01:00

Så mycket man ska klara av.

Sen då.

Ska man leva sen.

The honeymoontable

2010-06-07T18:48:00.002+01:00

Japp det har jag bokat åt oss på Skiathos i juli.

Herregud vilken väg vi har vandrat han och jag.

Men nu åker vi till Grekland i sommar och nej vi ska inte på honeymoon men vi ska ha det så himla mysigt man bara kan ha.

Var på Skiathos för några år sen med exet och såg den här restaurangen men kände mig inte ett dugg romantisk just då så vi gick aldrig dit.

Nu känner jag att det är helt rätt.