När båda barnen flyttar på samma dag och jag sover ensam den där första natten, då vaknar jag i gryningen med en oro i kroppen som inte vill släppa.
Kanske vaknar jag för att det på minuten är exakt 24 år sen mitt första barn föddes, kanske var det bara så enkelt.
söndag 20 december 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar